Vi befinner oss på en historisk mark, med en film som är över 80 år gammal. Fritz Lang, som betraktas

som en gigantisk ikon inom stumfilmseran återanvände sin fantasifulla bildkomposition för att skapa

denna tidiga thriller. Bildspråket är helt enastående, men även filmens djupare delar ger en moralisk

kaka.

Den tyska stadens invånare känner ett djupt förakt mot den individ som hemsöker stadens gator.

Mördaren har en ond avsikt av att döda barn. Vi får följa polisens intensiva jakt och även maffians.

Men mördaren själv är enbart en ensam, sargad själ med oskyldigt utseende och ett jagande mörker

inom sig.

M förklarar för oss att vi inte behöver se vad mördaren gör med sina offer. I denna perioden var censuren

stenstark och man fick bygga upp spänningen på annan nivå. Detta är inte M's svaghet, utan istället

dess styrkor. Eftersom vi enbart får se mördarens oskyldiga och erkännande jag så får vi inte ta del av

den brutalitet han tilldelar sig. Fantasin får stå till grund för den delen i form av beskrivningar och

samhällets eviga hat mot den okända gärningsmannen.

M är ingen stumfilm, men har ögonblick då inte ett enda ljud hörs. Det finns även diverse fel såsom

oreducerade flimmer framför kameran och ibland tillochmed svarta bilder. Ingen slut-text heller utan

bara en lång, svart sekvens mot slutet utan ljud. Charmigt, som att se ett gammalt dokument med

dess kaffefläckar!

 

Den moraliska frågan gäller samhällets hat mot mördaren. Som om att mördarens samvete och erkännande

inte räcker, så vill hela staden se honom död. Denna frågan är inte bara besvärlig, utan även aktuell.

Hur många gånger har vi inte tänkt samma sak över en våldtäktsman? Att jäveln ska dö?

 

M är ett historiskt mästerverk och utan tvekan ett nagelbitande story. En stark 4 av 5 guldkameror.