Mommie Dearest
I denna mångfaldigt Razzie nominerade film ser vi Fay Dunaway som Joan Crawford….jag har ingen aning om Joan Crawfords liv så denna får vara en se och lär film….tyvärr är filmen tråkigare än de där kort filmerna om kärnkraftverk man fick se på NO i skolan.
Det hela börjar med att Joan, Skådis och hobby städerska blir nekad adoption så hon ber sin advokat pojkvänn Gregg att dra i några trådar och får en dotter son döps till Christina som hon skämmer bort som det inte finns någon morgondag. Joan får också en grabb som får namnet Christopher. Men när så småningom börjar Christina göra revolt mot sin mor. Efter en barndom utav hård hets till att vara perfekt (som dagens mode mammor hetsar sina barn), överdriven disciplin och barnaga får Christina nog av att hennes mamma vinner i alla lekar ” för att livet är orättvist”. Joans strikta uppfostran, fokus på jobbet och bi-polärhet är verkligen svårt att se på som då hon klipper hennes dotters hår brutalt och så fult (tydligen, jag ser ingen skillnad, men för den saken är jag ingen frisör så vad vet jag) och ungen gråter men Joan den skatan bara fortsätter hysteriskt, I nästa scen är hon dock hedrad som en stor kändis och hyllas på lyxresturanger. Gregg får dock nog utav Joan och lämnar henne och blir då filmens smartaste person. Såsmåningom får hon kicken från MGM då hon förklaras att vara ” Box-Office-Poison” som om hon vore en 50-tals M. Night Shaymalan. Detta blir det sista strået till höstacken som är hennes mentala stabilitet och nu brakar allting ihop. Med en yxa går hon berserk på sin trädgård framför sina barn(de har gjort en tröja utav denna scen där det står ” welcome to Joan Crawfords Daycare Center”) då hon måste göra ett ”screen test” vilket är endast för noobs inom filmbranschen men Joan är ju Hollywood Royalty uttrycker de hela tiden. Men kvällen då hon vinner Oscar för bästa kvinnliga huvudroll upptäcker hon att hennes dotter till hennes stora förtvivlan använder galgar till sina finaste kläder och resulterar i filmens mest kända scen. Inte för att förstöra filmen, den får ni se själva men den är mer hysterisk rolig än rörande. Filmens andra timme är tro eller ej mycket tråkigare än första. bläh
Jag själv är adopterad, fastän de inte verkligen gör narr utav adoptions barn så tycker jag denna film är jävligt stötande, men jag är lätt ofredad. Jag verkligen avskyr såpoperas och är det något som denna film är så är det en jävligt dålig såpopera wanna-be. Med vardags problem inte ens ”Våra Bästa År” skulle vilja sända på tv. Joan är verkligen en urusel karaktär och hoppas att den verkliga Joan Crawford inte var lika bitchig som Fay Dunaway(som för övrigt ser ut som Frank. N Furter från Rocky Horror igenom hela filmen) är. Och att filmen är 2 timmar men känns som 4 hjälper inte så mycket för att de 2 eller 4 timmarna fylls men mycket skit och sega dialoger. Joan blir förbannad över ingenting och det blir mycket irriterande, som en negativ Jar-Jar Binks. Tråkig, negativ, bi-polär, elak, kall och verkligen lite att komma med så är Mommie Dearest en klassisk Razzie film vars rekord höll i ett långt tag tills det tillslut bröts för värre filmer. Och ja det finns verkligen mycket värre filmer än Mommie Dearest och den har sina fans men jag? Jag tycker dock det hade varit bäst att inte göra film utav boken Mommie Dearest är baserad på. Mommie Dearest får 2 utav 5 guldkameror då Mara Hobel (som spelar 5 åriga Christina) faktiskt gör en trovärdig jobb som ett barn som endast kan beskrivas som en bricka i sin mammas sjuka spel där många andra karaktärer hon försöker förändra till sin fördel ingår. Också extra poäng för Joans dåliga skådespel och hennes karaktärs psykiskt störda handlingar som verkligen är smått traumatiserade.
5 Razzie priser för, sämsta film, sämsta skådespelerstka, Sämsta skådis/Skådespelerska i en biroll och sämsta manus. Den fick även nomeneringar till sämsta regissör, sämsta nya stjärna och yttligare 2 till sämsta kvinnliga biroll.