Nu är vi framme vid den stora finalen i temat: Phillip K. Dick. Jag har läst ut Do Androids

Dream of Electric Sheep och beslutat mig för en jämförelse mellan den och min favorit-film

(hittills i alla fall) Blade Runner.

Boken är mer post-apokalyptisk och berättar om en efterkrigsvärld på planeten Jorden. Väldigt

få bor kvar då majoriteten flyttat till en annan planet. Men några är fortfarande kvar på Jorden.

Deckard är en detektiv och även gift i denna bok. Han har inget intresse av att flytta och hans

stora dröm är att äga ett äkta får. Eftersom djur är svåra att hitta så tvingas han leva med ett konstgjort

djur. Att äga djur förhöjer ens status. Som i filmen så ska Deckard jaga efter "replikanter", som dem beskrivs

som i filmen. Det vill säga androider, skapade att se ut och vara obehagligt lika människor.

Men i boken är dessa androider betydligt kallare och har inga äkta känslor, även fast de slåss för sin

frihet.

En överraskning som var positiv är JR Isodor, bokens förlaga till filmens JF Sebastian. Eftersom jag gillar

JF's sköna oskyldighet i filmen så hittar jag många liknelser till boken. Isodor är en ganska ointelligent

person som beskrivs som en "chickenhead". I min tolkning av boken har han en märklig kontakt till

naturen som en gång flödade jorden innan kriget. (Bokens)Isidor och (filmens) Sebastian kan inte lämna Jorden

av hälsoanledningar. De har inte heller så många vänner. Båda blir även utnyttjade av replikanterna,

som agerar som deras vänner.

Alla replikanter är med, men spelar inte lika viktiga roller som i filmen, där de har större djup i sina

beteenden. En sak som inte finns i filmen är religionen. I boken finns det något som kallas Mercinism,

där man kan, via en maskin, se hur Wilbur Mercer tvingas utsättas för tuffa behandlingar i en vandring

på en ödslig väg. Denna udda religion beskrivs inte så mycket och är inte så intressant i boken. Synd,

då den används ofta som en sidohistoria.

 

Ovanligt många scener i boken påminner om filmen. Minns ni när Deckard mötte Rachel i det dunkla

och gyllene kontoret i filmen? Där en uggla stirrar med sina stora visa ögon på Deckard? Det finns med!

Do Androids Dream är en intressant bok, men tyvärr för dåligt åldrad. Skriven år 1968 och med

många Sovjet-paranoida scener så är den lite dåligt föråldrad. Men för ett äkta Blade Runner-fan som undertecknad, så får jag säga att det var en mysig läsning. Ovanligt mycket konverterades till filmen

och ibland spelades Vangelis mästerverks-toner i min skalle under läsningen.

Men nu har jag börjat få intresse att läsa uppföljarna till filmen. Yup! Böckerna heter Blade Runner 1-4

och utspelar sig efter filmen av Ridley Scott. Även serie-tidningar har skapats på senare år. Och en

teater-föreställning som spelade förra året! Detta enligt wikipedia i alla fall.

 

Med denna nördiga lilla hyllning avslutas Phillip K. Dicks tema. Jag har inte sett allt som skapats ur hans

böcker och kommer sannerligen återkomma med fler recensioner.

 

För att avsluta ska jag säga att jag är ett stort fan av Dick! (????)