How to Die in Oregon (2011)
How to die in Oregon är en dokumentär av Peter Richardson om människor med dödliga sjukdomar samt deras beslut om att använda sig av "death with dignity act" vilket betyder att man kan avsluta sitt liv när man vill med hjälp av ett väldigt starkt läkemedel som blir utskrivit av deras läkare.
Man får följa några sjuka människor, de flesta bosatta i Oregon,som var den första amerikanska staten att tillåta assisterat självmord eller passiv dödshjälp, vet inte det korrekta svenska ordet. Filmen följer även en kvinna, Nancy Niedzielski från Seattle vars man, Randy Niedzielski blev allvarligt sjuk i cancer och blev sämre och sämre väldigt fort, Hans enda önskan var att avsluta sitt liv på eget iniativ innan sjukdomen åt upp honom helt. Eftersom det var olagligt med dödshjälp i Seattle och det inte gick att ta honom till Oregon ( kom inte ihåg/fattade inte varför) led han in i det sista och hans sista önskan till sin fru var han hon skulle göra "Death with dignity" lagligt i Seattle. Vilket hon kämpar med under dokumentärens gång.
Randy Niedzielski, skiljer 1 år mellan bilderna...Den person filmen följer mest är 54 åriga Cody Curtis, en lyckligt gift 2-barns mamma som blev diagnotiserad med cancer i lugnorna och levern. Efter operation och behandling blev hon frisk men kort därefter kom Cancern tillbaka, värre än någonsin och hon får beskedet att hon har tur om hon lever i 6 månader till.
Cody verkar vara en väldigt sympatisk, fin och känslig människa och man får följa henne och hennes familj in i det sista med reaktioner från allas parter samt sakta men säkert se hur mycket sämre hon blir. Men även hon har beslutat sig att dagen då hon känner att hon inte orkar stiga upp ur sängen så vill hon "dö med värdighet" och skriver också ut medicinen.
Filmen börjar ganska starkt med en man som är omringad av släkt och vänner när han precis ska dricka "döds-medicinen" Läkaren varnar honom för att det kommer smaka hemskt illa, och att han borde dricka det lugnt. För att kolla så att mannen är klar i huvudet med sitt beslut ställer de frågan " - What will this medicin do to you?"
han svarar kvickt " - it will kill me and make me happy!" och några sekunder efteråt halsar han glaset och lägger sig ner och tackar alla i sin närvaro, efter det tar han sitt sista andetag.
Det är verkligen en välgjord dokumentär och jag blev riktigt tårögd ett par gånger och mådde även lite illa ,kände att jag vill aldrig mer höra ordet cancer eller death. Även ifall den då och då var jobbig att kolla på kändes det ändå som en slags relief att jag som kollar faktiskt är frisk och inte döende( än så länge iallafall) .Filmen öppnar säkert för många diskussioner om dödshjälp är bra eller inte bra och om det ska vara lagligt eller inte. För mig är det ingen tvekan, jag tycker det borde vara lagligt över hela världen och förstår inte riktigt människor som är emot det?
Hur som helst så är det en väldigt stark, intressant, fin och sevärd dokumentär som får 4/5 Guldkameror.
Skulle inte rekommendera att se den någon dag när du känner dig lite nere/deppig/ledsen.
Cody verkar vara en väldigt sympatisk, fin och känslig människa och man får följa henne och hennes familj in i det sista med reaktioner från allas parter samt sakta men säkert se hur mycket sämre hon blir. Men även hon har beslutat sig att dagen då hon känner att hon inte orkar stiga upp ur sängen så vill hon "dö med värdighet" och skriver också ut medicinen.
Codys läkare ger Cody och hennes man mindre roliga besked.
Filmen börjar ganska starkt med en man som är omringad av släkt och vänner när han precis ska dricka "döds-medicinen" Läkaren varnar honom för att det kommer smaka hemskt illa, och att han borde dricka det lugnt. För att kolla så att mannen är klar i huvudet med sitt beslut ställer de frågan " - What will this medicin do to you?"
han svarar kvickt " - it will kill me and make me happy!" och några sekunder efteråt halsar han glaset och lägger sig ner och tackar alla i sin närvaro, efter det tar han sitt sista andetag.
Det är verkligen en välgjord dokumentär och jag blev riktigt tårögd ett par gånger och mådde även lite illa ,kände att jag vill aldrig mer höra ordet cancer eller death. Även ifall den då och då var jobbig att kolla på kändes det ändå som en slags relief att jag som kollar faktiskt är frisk och inte döende( än så länge iallafall) .Filmen öppnar säkert för många diskussioner om dödshjälp är bra eller inte bra och om det ska vara lagligt eller inte. För mig är det ingen tvekan, jag tycker det borde vara lagligt över hela världen och förstår inte riktigt människor som är emot det?
Spär ut kapslar med medicinen Seconal, som gör att man hamnar i en koma och kort därefter dör.
Hur som helst så är det en väldigt stark, intressant, fin och sevärd dokumentär som får 4/5 Guldkameror.
Skulle inte rekommendera att se den någon dag när du känner dig lite nere/deppig/ledsen.
/Robin Möller