Va? Mer gangster rullar? Det finns en annan anledning jag reviewar denna rulle, för att höra Herman Munster(även känd som Fred Gwynne) svära utav bara helvete. Men det krävs mer än det för att denna bankflopp ska få bra Reviews.

Richard Gere spelar Dixie, en musiker vars trumpet talang överträffar övriga vita män räddar en gangster från ett mordförsök och detta kan bara betyda att gangstern står i skuld till Dixie.  Allt detta sker på klubben The Cotton Club, en av de hetaste ställarna i New York. På andra håll försöker en dansare vid namn Sandman skapa en karriär på samma Club. Dixies bror (Nicholas Cage) får jobb för Dutch Schultz som Dixie spelar piano hos under en fest där gangstern Owney Madden, spelad av Bob Hopskins, Cotton Clubs ägare som alltid följs efter av hans bästa man, Frenchy (Fred Gwynne) och Vera Cicero är. Medans Madden försöker få 2 gangster ledare att försöka sluta fred mellan varandras gäng dansar Dixie med Vera och en romans nalkas. Vera är dock Dutch flickvän så detta kan inte sluta bra för någon. Tyvärr kommer inte de 2 gangster ledarna överens och blod spills på festen. Vilket skapar mer drama i gangster kretsarna.

Medans Sandman gör sin första föreställning får Dixie ett erbjudande han inte kan motstå genom att vara Vera bodyguard. Men Dixie vill bli skådespelare och får chansen att bli en, kommer han lyckas nå Hollywood? Sandman når toppen på Cotton Club men hans bror känner sig förråd och vill inte veta av sin bror. Men när Nicholas Cage går för långt och skjuter ett par barn samt kidnappar Frenchy(Gwynne) måste något göras snabbt. Två historier om 2 personer som börjar från botten men kommer upp till toppen av underhållning samt kämpar för sin kärlek är i spinn, som blandas med mycket musik och mord mellan gangsters och afroamerikaner men även lite romans men ett gangster krig är på tråden att bryta ut i staden, hur ska denna komplicerade historia sluta?

Med ett par imponerande men gammeldags dans nummer och våldsamma gangster blir filmen inte tråkig. Många subplots som alla får ett värdigt avslut blandas med underhållande skådisar så som Hopkins och Gere men tyvärr är Nicholas Cage den svaga länken här. Cage karaktär är viktig för historien men blir lätt irriterande med makten och blir mer stöddig. Belysning och cinematagorfi samspelar för att utspela en mörk film med scen belysning som är mycket snygg. Hyllad av kritiker men bortglömd av biobesökare då den floppade med att få tillbaka sin budget och fick en Razzie Nominering för sämsta kvinnliga skådis i en bi-roll. Men den fick 2 Oscars nomineringar för bästa art direktion och editering. Med 2 kärleks historier inslängda i en medioker gangster historia blir filmen något nytt jämnfört med de tidigare gangster filmer FILMFETT tidigare pratat om. Här kommer dock en kluring, Trots att Dixies romans historia är den mer intressanta är tyvärr Richard Gere tråkig. Tyvärr har jag aldrig fattat charmen med Gere men många bruttor gillar han tydligen och de måste väl ha lite ögongodis de med. Han är inte en dålig skådis men hans roller talar inte till mig som liknande skådisar likaså Pierce Brosnan.  Under filmens gång sitter man dock och väntar på att Bob Hopkins och Fred Gwynnes karaktärer dyker upp, inte för att resten av filmen är dålig men för att tillsammans kan dessa 2 riktigt bra skådespelare ge en riktigt underhållande tid utan att ens göra något speciellt. Cotton Club får 4 av 5 guldkameror.  Filmens miljöer och karaktärer är som i många bra maffia filmer utomstående och gör nästan varje bildruta mer djup och nöje att bevittna.