Så jag står i ett bås på sci-fi mässan bland asiatiska mangafilmer. Hur jag hamnade här vet jag

inte och mitt intresse är lågmällt tills mina ögon panorerar förbi Metropolis, som jag såg delar av på tv 6

för ett tag sedan. Minnet är som en guldfisk när det gäller denna rulle så jag frågar om priset.

Den glada gamla asiaten säger tvåhundra och hans ögon tindrar som en hundvalp. Fan...nu måste

jag köpa den. Det får bära eller brista.

Resultatet är magiskt! De gulliga och glada animationerna och det överraskande slutet gör detta till

en film som klämmer sönder nostalgitarmen som en hungrig boaorm. Vi följer två deckare i den stora

staden som står på toppen av vapenteknik och robotutveckling. Staden styrs av teknikmogulen Duke Red

och hans våldsamma vapendragare, Rock. Deckaren Hige Oyaji och hans brorson Kenichi

jagar en efterlyst doktor, men Kenichi hittar doktorns hemliga robot, Tima och blir kär. Samtidigt är Rock

på jakt efter Tima av hans personliga hat mot robotar. Duke Red har dock egna planer för Timas framtid.

 

Filmen är svår att förklara, men oerhört enkel att följa med i. Den har ett bra flow och lyckas vara en vacker

berättelse med fokus på detaljer och story. Alla småsaker, som hur en städarrobot beter sig när den ska

väcka en människa, eller hur Rock konstant kallar Duke Red för pappa, trots att Duke inte är farsan.

Det är såna mindre saker som publiken inte kan undgå att hitta. Men trots detta så är den en vacker

och ganska ledsam historia. Slutsekvensen blir extra bra med Ray Charles I can't stop loving you spelandes

i bakgrunden.

Det negativa är dock att filmen är lite väll utdragen ibland och många scener känns onödiga. Dessutom vill 

jag se lite reflektioner till saker och ting. Som när robotar goes rage och skjuts ihjäl av männsikor. Cool sekvens men den nämns aldrig igen.

 

Filmen får en klockren 4 av 5 guldkameror.