Oscars-statyetter i all ära, men att få uppmärksamhet här på FilmFett är ju äkta ära. Som vanligt så är detta en blick på FilmFetts år ur Robins syn, dvs, filmer Robin sett och inte årets filmer på bio.

 

Årets bästa svenska: Detta pris brukar vara lika attraktivt som ackne i röven. Men priset faller på Storm, den svenska udda övernaturliga thrillern från 2005.

 

Årets upplevelse: Jag och Markus drog till Göteborg för visningen av The Room och Best F(r)iends, samt träffade Greg Sestero!

 

Årets camp-film: Det jag skrattat mest åt för dess konstiga underbarhet är utan tvekan Hell Comes to Frogtown, med Roddy Piper i rollen som...Hell.

 

Årets favorit: Detta pris faller på To Live And Die in L.A, vars otroliga jakter, tvister och karaktärer gjorde filmen till något av 80-talets kanske mest överaskande prestationer i kvalitet och musik.

 

Årets bio-upplevelse: Utöver The Room? Självklart faller detta årofyllda pris på Blade Runner 2049. En utomkroppslig upplevelse som är vacker, hypnotisk och håller sin föregångare i trevligt sällskap.

 

Årets missing in collection: En film jag länge sökt som hamnade i mina vackra nävar: A better Tomorrow 2. En superb uppföljare!

 

Årets skådespel: William Hurt för Kiss of the Spiderwoman! Hans extravagansa roll som homosexuell är utmärkt genomförd. Med mycket hjärta och själ och styrka och mod.

 

Årets besvikelse: Här blir det en delad plats. Ratchet and Clank var förnedrande kass mot tv-spelens energi. Och Candyman: Farewell to The Flesh fingrade Candyman 1 upp i röv....uh...ändalykten. Nu får vi vara vänliga i orden om Helen Mirren läser detta.

 

90-talets bästa: Cruel Intentions gav och gav och gav. Och vi tog emot och log med nickande glädje. 90-talet har aldrig varit så....90-tal!

 

80-talets bästa: Här kommer ytterligare ett pris till To Live and Die in L.A!

 

Årets Ironside: Jag älskar ju Ironside på ett sjukligt sätt.....ni vill inte veta detaljerna. Men årets prestation av Micheal Ironside går till Visiting Hours där han jagar en sjuksköterska.

 

Årets 10-talare: Man missar många glimtar i filmens värld. Så hur kunde jag missa Train to Busan? Seriöst?!? En av årtiondets bästa tillsammans med Nightcrawler och Holy Motors.

 

Årets sämsta: Ja....det är med ära som jag kastar hundbajs...och Markus bajs, på Suicide Squad. En rådum rulle som jag nästan vill se om för dess dumhet. Annars är du värd att bada i Markus skit.

 

Årets tv-serie: HUR FAN kan man glömma Twin Peaks säsong 3? En episkt annorlunda och otrolig comeback för David Lynch. 25 år efter förra säsongen. Och inte ett öga torrt när serien är över.

 

Och med dessa ord så ringer vi ut 2017 med stora tackningar från våra djupaste hjärtan. Vad har framtiden att erbjuda? Helen Mirren kanske kan ta över tangentbordet...?