Det är hög tid att dyka ner i VHS-högen. Eller som mitt alternativ: VHS-ripp på youtube. Mums-fillibabs! Vad kan vi hitta för smarrigt i den här röran med omärkta VHS-band mån tro? En näve...DEADLY REACTOR!

 

 

Det börjar bra. Lite som att gå i ofrivillig spagat på Vasastan en söndagsförmiddag. Vi introduceras nämligen till någon typ av county-polka-musik i förtexterna. Något repetivt tjat som kommer upprepas ett flertal gånger. Faktum är att filmen alltid har musik, på sådant där billigt el-piano man kopplade in i Commadore 64 under 80-talet.

 

Cody ligger i koma i en stuga, men hans tankar återberättar hur hans familj mördades av den hemska Hog, en gängledare som terroriserar något typ av amishfolk. Cody skulle vara död om det inte vore för en räddare i nöden, Duke. När Cody vaknar ur koman så hjälper Duke honom. Detta genom läxor i hur man hanterar pikadoller. Och hur man dricker och röker, för det är tydligen viktigt. Sedan börjar Cody göra sin hämnd mot Hog och hans gäng. Trots att han är fd präst.

 

 

Allt detta händer de första 15-20 minuterna. Och följs av en timmes torr, tråkig, tempolös action. Det puttrar på, med andra ord. Som en skördetröska som fastnat i ett dike och spyr ut avgaser. Och vi får veta att jorden tydligen gått under? Och amishfolket och bikers är de enda som klarat sig?

 

Det här kan vara det tråkigaste jag sett i år. Och jag är inte den som säger "världens sämsta film" åt typ en högst medioker produktion. Det här är tröttsamt, riktigt riktigt tröttsamt. Klippningen är fruktansvärt långsam. Tillsammans med den mardrömsliknande sövande musiken. Och VHS-kvalitet som skär sig nå djävulskt i pannloben.

 

Att kalla filmen billig är en stor underdrift. Och det behöver inte nödvändigtvis betyda att en film är dålig. Fast så är fallet här. En normal människa hade gett upp och jag önskar verkligen att jag vore normal. Men jag kämpar vidare genom filmen och får en skottlossning på ett hustak. Som är utdragen, oengagerande och ger verkligen ingenting. Folk pangar mot varandra utan att flytta sig en decimeter. Som en SNL-sketch, på ett ungefär.

 

 

Den sågs klart...med migrän som resultat. Mest för ett kommande avsnitt av podden.

Huvudskådisen David Heaviner står även för regi, manus och troligtvis musik. Han har gjort en hel drös liknande filmer, men det är ett kaninhål som jag håller mig undan från.