0

2000 Maniacs

Jämnfört med Blood Feast börjar 2000 Maniacs med en charmig folksång med banjo musik och glada människor som springer runt med sydstatsflaggor (Inte en enda afro amerikan syns under hela introt) medans de sjunger ” the south’s gonna rise again”. Trots vad musiken symboliserar kan man inte sluta vicka på foten i takt till den där jävla banjon. Allt är lung och underhållande tills man ser en pojke på 7-8 år kväva en katt med en snara.
 "Has it occurred to you that nobody has told us what this centennial is all about? Now, this is 1965, and a hundred years ago it was 1865, right? So, what happened in 1865?"

Filmen börjar på riktigt med att en kör in i byn Pleasant Valley, i bilen sitter Terry Adams , en liftare och Tom White spelad av HGL stammisen William Kewin som tidigare spelade Pete Thornton i Blood Feast. Duon är inte de enda som kört in i byn och tillsammans med 4 andra som precis kört in i byn efter att ha tagit en genväg fejkat av 2 infödingar i byn hedras de som hedersgäster av borgmästaren. De 6 besökarna har en sak gemensamt, de är alla från nordstaterna och ska delta i firandet av en händelse som skedde länge länge sedan. Allt verkar lugnt tills en av tjejerna går på dejt med en inföding som skär av henne fingret. När hon går till en doktor för att få hjälp kommer flera andra lantisar in och hugger av henne armen, denna arm grillas sen vid en lägereld. Tom White undrar varför en sydstats stad hedrar ett par nordstare exakt 100 år efter inbördeskriget slutade och då han ska ringa en arbetskollega för att få lite mer fakta kan han inte ringa ett långdistanssamtal. Någonting står inte rätt till alls. Tom hittar en skylt som skriver om blodshämnd mot nordstatare efter att många sydstats soldater dött i strid under kriget och nykomlingarna endast är här för att dödas i en blodig hämnd. Kommer de andra tro på Tom? Hur många Yankees kommer dödas?

 "It means this centennial is a centennial of blood vengeance! It means... It means we're here to be killed!"

Det sämsta med filmen är ljudet, det är verkligen svårt att höra med musiken och borde ses med subtitles, tyvärr kom inte min DVD med subtitles så jag fick lyssna riktigt ordentligt. I scener med många personer som ska prata eller skratta (och det finns många scener av skrikande offer och skrattande lantisar) är audiot helt kaotiskt och man får ont i örat. Som i tidigare filmen är kvinnorna endast där för de är söta och kan skrika. Först verkar det faktiskt som om staden är lugn och film, och såvida du inte kan titeln eller sett remaken så vet man inte vad som kommer hända är filmen underhållande och mystisk. Jag har inte sett remaken men den får Robin genomlida någongång! 2000 Maniacs är mer händelserik än Blood Feast och underhållande dödsscener, mer kaotiska med då alla dödsfall har en publik och ses som en attraktion i byn. Blood Feast visade dock mycket mer än 2000 Maniacs, Maniacs klipper bort våldet och visar endast lemlästade lämmar. 2000 Maniacs har inte åldrats bra men trots detta finns det endå en känsla av skräck som än hänger i tills idag, gore-effekterna är inte så brutala som hans övriga filmer. 2000 Maniacs får 3 av 5 guldkameror. En underhållande tvist i slutet räddar filmen som är full av dumheter men är i det fulla hela, underhållande för retro-skräck fans.

Markus