200 år har gått sedan Ripley dog och tog med sig sin utomjording med sig in i dödens flammande käft. Men nu vaknar hon upp i ett lab, som i form av en klon. Men det är inte bara hon som är klonad. Utan även hennes "barn", utomjordingen, som blivit klonad, men det är lugnt för dom har utomjordingarna i fångenskap. Skeppet som Ripley befinner sig på har en massa kända skådisar i sig, som håller på att bli snacks för aliens, då dom jävlarna tar sig ut ur sin fångenskap. Ripley genomför en sista strid.

 

 

Jag sa att förra filmen hade en svag och simpel story. Samma här. Exakt samma skit händer som innan och Ripley måste vara sjukt irriterad på att slakta utomjordingar och vara den enda med hjärnceller i hela filmen. Joss Whedon skrev manuset, vilket gör att det finns en mycket söt Winona Ryder i rollen som Call. Vi har även en härligt överspelande Brad Dourif i en lustig scen då han hånglar med skyddsglaset mellan honom och en alien. Ron Perlman är med och han är lika hård som vanligt.

 

Also starring: Winona Ryders eyes!

 

Filmen regisseras av den brillianta Jean-Pierre Jeunet, mannen bakom Amelie och Delikatessen. Han har även med sig sin favoritskådis Domenique Pinon, som den rollstolsbundna Wreiss. Men inte ens denna mästar-duon kan rädda skiten. För det är för många karaktärer och filmen är som en rak slasher, vilket första Alien inte ville vara alls.

 

 

Detta är utan tvekan den sämsta i serien och jag är glad att Promethues var lite mer orginell i sitt utformande. Men den filmen har Joel recenserat för hundra år sedan och den tycker jag om!