Filmfetts sista film i år börjar med en diktläsning och en lektion om poesi av filmens hjälte Charles Serking inför ett kampus eller nått och han lämnar scenen precis då en tjej börjar spela en trubbadur. Charles går runt utan att hitta ut och hittar en 14 årig flicka på rymmen nere i källaren som jag verkligen hoppas spelas av en kortare kvinna för snart pussas dem över löften om att Charles ”Chuck” ska ta med henne till Los Angeles. Sedan klipper vi till då Chuck igger utslagen på golvet med endast en lapp till minne av flickan, vad som hände där emellanåt är upp till var och en. Hon har dock norpat Chucks biljett till Los Angles. Med lite tur och jävla röta så är detta problem inte långvarig utan Chuck ger sig av till Hollywoods värsta gränder för det enda som gäller i livet, den nakna sanningen och en redig sup! Där möter han sin exfru som nu verkar vara hans hyresvärd som är kuksur över att Chuck bara dissat i 6 veckor utan verken sig ord eller pengar till räkning. Senare går han ut och stöter på en het pingla som han senare får pöka då hon gillar att bli våldtagen och dominerad. Men i en udda tvist så ringer kvinnan snuten medans Chuck ligger i badet och anklagar honom för våldtäkt.

”we’ll talk about that later, I think he wants to fuck”

Dagen därpå tar kvinnan dock tillbaka sin anmälan och Chucks resa fortsätter och nu vill han bli redigt full. På en krog möter Chuck Cass en vacker hora, en hora som spättar sin egna kind med ett järn halsband och ser ut som något från Hellraiser och verkar bli kåt av smärta och lovar att om Chuck bjussar på sprit så ska hon sköta sig. De går sedan hem till Chucks hyresvärd då hon bytt lås hos Chucks dörr men Chuck får snart tillbaka den. Men Chuck och Cass börjar dock få någonting ihop, hennes förkärlek till smärta och hans sexdrift för de närmre tillsammans än någon av Cass andra kunder. Kan det bli ett förhållande av detta? Är det kanske romans eller bara bisarrt sex som lockar? Är detta en framtid Markus är villig att sikta in sig på?

” Because I want to fuck you. I want to be fucked until I have nothing left for the others. Nothing!”

Vi här på filmfett har ......jag här på filmfett har en udda tradition då vi avslutar filmåret med en film av den italienska filmmakaren Marco Ferreri som Robin inte vill ha något med att göra men jag fucking älskar hans filmer, smutstvätt är mer pervers än mig enligt vissa tjejor, Brakfesten är en av de bästa filmerna någonsin pga hur äcklig den är. Filmens huvudkaraktär Charles Serkling är baserad på en riktig person, poeten Charles Bukowski som oftast går under namnet Henry Chinaski och filmen bygger på riktiga händelser som Serkling beskriver i boken...fast Charles var på äldre dagar knulla han verkligen massvis, framtidsplaner! Detta är en av få filmer av Marco Ferreri filmad på engelska, den är till och med filmad i Los Angeles, majoriteten av hans filmer var antingen på italienska eller franska. Skådespeleriet är faktiskt jävligt najs och Ben Gazzara är jävligt bra som både skådis och berättar röst, hade han inte varit död hade jag gärna anställt han till att berätta om  en vanlig tur till Burger King och man köper i vissa fall att han faktiskt lyckats snacka omkull flera av fruntimmrerna under filmens gång, vissa är lite orealistiska naturligt sätt, men de kanske har gubb fetish? Vem vet. Detta är, likaså Fererris andra filmer VERKLIGEN inte en film för alla men för den som gillar udda filmer, underhållande karaktärer i en rätt.....absurd komedi om sex, galenskaper och även .....sex igen. Filmen har en del roliga stunder men är mest ett drama om ....ja sex, filmen bjussar inte på mer förutom jäkligt bra skrivna karaktärer, bra regissering av Ferreri och ett manus värt sin vikt i filmstripar. Smutstvätt får 4/5 Guldkameror och med det önskar Filmfett ett Gott Nytt Filmår och vi hoppas på mindre dödsfall och fler bra filmer!