Ett flygplan kapas och oron sprider sig när militären misstänker att en av passagerarna har en bomb

med ett gift som kan sätta en hel nation i fara. Dr David Grant får i uppdrag att samåka med militären

och på avstånd kunna assistera vid uppdraget att neutralisera terroristerna. Men eftersom Grant spelas

av Kurt Russel och att militärledaren spelas av Steven Seagal så sker en olycka. Sagd olycka leder till

att Grant och en liten patrull soldater tvingas smyga ombord planet, utan att bli upptäckta.

 

Steven Seagal var nominerad till en Razzie Award. Jag har aldrig gillat det han kallar för skådespel, men

som tur är medverkar han inte alls länge. Så jag kan stå ut med hans stela blickar. Gällande Kurt Russel

så är han väldigt intressant som den lagom konflikträdde David Grant. Han tvingas tänka till och sätta sig

i en rad situationer som bjuder på svettiga armhålor.

 

Roger Ebert kallade filmen för en "a gloriously goofy mess of a movie" men gav den ett okej betyg.

Bra beskrivet av honom, då den faktiskt är lite lustig. Men det som stör mig mest är alla likheter till Die Hard 2.

Filmen slutar tillochmed med en helikopter-tagning där kameran panorerar upp i luften och visar vår hjälte

vandra iväg med en brud till musik av Frank Sinatra. Annars är storyn väldigt lik Die Hard 2. En annan

sak är att filmen har en lovad budget till en fenomenal final, men olyckligtvis kändes slutet väldigt tamt.

 

Skurken är vass och överlag finns det en del spännande scener, särskilt mellan Kurt Russel och Halle Barry,

som är en flygvärdinna som blivit tagen som gisslan. Dessvärre kände jag att filmen var lite klumpig

på ett sätt som inte tilltalade mig. 2 av 5 guldkameror.