Efter en mycket intressant diskussion som inletts på en facebook-sida för skräckfantaster

så har jag insett hur mycket folk gillar Stephen King. Detta leder till mina åsikter om hans filmer.

Så, nu ska jag rota igenom de filmer jag har sett baserade på "skräckens mästare".

Vi påbörjar resan med en väldigt stark början under 70-talet. Carrie är hans första verk som blev film.

Många tycker kanske filmen är seg, men jag diggar detaljerna i filmen och hur den marknadsför

det kaotiska slutet redan på filmens fodral. Väldigt konstnärlig i detaljer och obehaglig i sin filmning.

En av de bästa filmprestationerna från Kings bibliotek. Ännu en klassiker som inte behöver introduceras

är just...The Shining. Redan från början får vi veta hur ond filmens innehåll är, vilket resulterar till en

psykologisk terror genom hela innehållet. Synd då att King inte uppskattade verket.

Cujo tyckte jag var en obehaglig film till en början. Den klaustrofobiska bilen, mördarhunden och den

brännande hettan bygger upp en spännande bas. Men resultatet blir faktiskt rätt lamt. Jag vet inte

vad filmen saknar, men ibland tycker jag inte att den kommer någon vart. En annan film som

utspelar sig på landsbygden är Children on The Corn, med sin obehagliga miljö. En öde stad,

majskorn och en sekt bestående av hjärntvättade barn! Alla dessa element kunde bygga bra resultat,

men något saknas även här. Kan det vara Isaaks irriterande röst som förstör allt? Eller är det bara

budgeten som behövdes höjas?

 

Nu beger vi oss till 1984 med Firestarter. Drew Barrymore var irriterande redan som unge. Kan inte

sätta fingret på varför, men jag vred mig runt i soffan av obehag så fort jag såg henne. Finalen

är rätt fet, men lyfter inte upp den tunna storyn och de dåligt genomförda scenerna. Lustigt att jag inte

har recenserat The Running Man ännu, men om någon film redan är ologisk i sitt manus kan ju

Arnold Schwarzenegger kicka lite röv och höja ribban lite. Tyvärr är resultatet löjligt och en remake

med mer seriöst tema hade nog gått. Tillochmed fighterna är kortare än vad jag vanligen uppskattar.

 

Clowner har vi alla varit rädda för en gång i tiden och IT är ju en bra förklaring till varför. Även om

DET är lite småmysig för de som vill njuta av lite b-skräck i tonårs-åldern, så är resultatet oftast

skrattretande. Den sämre delen är när samtliga av barnen är i vuxen ålder. Annars har filmen en

klassisk stämpel som inte går att tvätta bort. Och det är väl okej! Nu hoppar vi till 1993 och

Köplust som Joel lånade ut till mig för många år sedan. Medans Joel gillar den så kan jag inte påstå

att jag var positivt överaskad. Jo, att djävulen äger en butik som säljer varor för priset av din själ är

ett intressant tema, men som fallet med Cujo hamnar det inte längre än bara ett måttlig intresse.

Nycklen till frihet kommer jag inte såga sönder, så ni behöver inte oroa er. Det är en bra film, även

om den är överskattad (etta på IMDB). Den Gröna Milen är även en bra film. Nästan bättre än

Shawshank i min uppfattning.

 

Dreamcatcher har sina ögonblick, men är mest bara en jädra soppa i resultatet. Jag fattade ingenting

när jag såg denna filmen. 1408 är underskattad tycker jag, då den fungerar väldigt bra som rysare

av det mer vildare slaget. Sist ut av alla dessa har vi The Mist. Ännu en väldigt spännande film

som bevisar att man kan göra Stephens filmer lite mer seriösare. Slutet är legendariskt bra!

 

Det finns många filmer jag ännu inte har sett. Eller filmer jag sett delar av som Stand By Me och

Pet Semetary. Men ni får hålla tillgodo av denna lilla specialare. Nu får nu njuta av Markus och

hans ofantligt dåliga filmsmak med Rosa Pantern....why, Markus....why?