Filmsidan Letterboxd varnade i dess kommentarer om att Remo Williams är mestadels en film om en agent som tränas till att bli just en agent. Att spänningen och nerven inte riktigt finns där. Om jag bara hade lyssnat...

 

 

En hjältemodig och våldsam polis "dödas" i ett bråk, men vaknar upp i ett sjukhus. Nu har han nytt ansikte och ny identitet i Remo Williams. Han har blivit hemligt rekryterad till en okänd organisation som leds av Wilford Brimley (Doc Blair från The Thing). Organisationen sätter den nya agenten på att tränas av koreanen Chuin (skamlös stereotyp spelad av den helvita Joel Grey). Samtidigt hittar Wilford Brimley en huvudskurk som sysslar med illegala vapen eller något sådant.

 

Tänk ett halvhjärtat försök till att transportera James Bond till USA. Med mindre charm, mindre action och mindre poänger. Jag sitter ibland och tänker "den här scenen fungerar jävligt bra...om det vore en annan film". Det blir liksom för tramsigt. Även jaktscenen på Statue of Liberty är malplacerat och oengagerande. Hela statyn omgivs av en byggnadsställning på grund av resturation av verket under filmens inspelning. Det i sig är kanske mer intressant än filmen. Även om Fred Ward är riktigt bra som hjälten.

 

Filmen regisserades av Guy Hamilton, som gjort en del 007-filmer, varav några är de bästa i sitt slag. Och Remo Williams är byggd på en bokserie med namnet The Destroyer. Men här faller det platt. Se hellre om The Kingsman.