Själanöd
2014-12-05

Som sagt så har Möller och Jonas här på bloggen gjort en egen film! Trailern länkades här på bloggen och till och med lille Robin Andersson hade ett finger i produktionen. Jag fick chansen att vara en av de 5 första utomstående inviderna att se filmen nu i helgen då det också var första gången jag träffade Jonas och Robin, Andersson har jag tyvärr träffat förut. Så låt oss inte dröja utan nu tar vi en titt på filmen.

Erik har grova problem med droger och alkohol! Dessa substanser förändrar den en gång älskvärda snubbe till ett nervöst vrak vars enda glädje i livet är att sitta å glo på film med sin polare Jonas samtidigt som de är höga. En av Erics kompisar, Jeppe, som känt han under en längre tid är mycket orolig för Eric och vill göra allt för att hjälpa honom men Eric vill inte ha hjälp, han vill endast vara ensam och handskas med sina demoner. Eric går för långt då han en kväll (utan att komma ihåg det själv) bjuder in sin syster och hennes partajande pojkvänn till middag. Eric har ju nyss tagit sig lite olagligheter! Och det får inte hans syrra märka! Helvete! Hög på både adrenalin och saker jag inte borde tipsa folk om ringer Eric till Jeppe och tvingar honom till middagen med och vill att Jeppe ska spela med på Erics lögner.

.

Middagen verkar gå felfritt tills då Eric missförstår Jeppe och snabbare än ögat blir Jeppe Erics värsta fiende. Jeppe fortsätter dokumentera Erics udda beteende men denna ”undersökning” går helt överstyr och Jeppe inser snart att han inte bara behöver frukta att förlora en god vän utan också sitt liv.

 
HAR DU MISSAT TRAILERN SÅ FINNS DEN ATT SE HÄR.

Låter det komplicerat? Själanöd börjar med många frågor men ju längre in i filmen man kommer får man mer och mer svar. Varför är Eric så beroende av att bli full och hög? Den frågan får man svar på. Varför bryr sig Jeppe sig så mycket om Eric? Vänta och se! De båda har beskrivit filmen som något nytt inom svensk film och ja det är fan inget man ser varje dag. I vissa fall blir det lite utdraget som en av spyscenerna som är i samma spy scenen ur Team America, det blir nästan komiskt många gånger i rad. Många scener är endast hallucinationer eller narriation över udda bilder ungefär som i Enter the Void. Lite seg i starten men efter middagsscenen börjar alla bitar falla på plats vilket leder till en underhållande film med mycket vulgära inslag av självplågeri, brutal backstory och poetiskt babbel. Själanöd finns bara i få dvd exemplar än sålänge men om den släpps från nått företag snart så köp den och troligen kommer det komma mer information om den snart. Själanöd får 3,5/5 Guldkameror. En underhållande indie-film.

 

Jag ursäktar om jag fått några namn fel eller missat viktiga delar av handlingen. Jag såg den kl 4 på morgonen och jag hade druckit mycket alkohol, det perfekta stadiet att se Själanöd.


Markus

, , , , - Kommentarer [2]

"Själanöd" Trailer
2014-11-19

Tjena tänkte ta tillfället i akt och länka trailern till min och Jonas långfilm här, Robin Andersson medverkar också - 
 
 




Handling:

Eric är i 20-års åldern och lider av svår ångest, han spenderar dagarna med att försöka bli av med sina inre demoner.
Detta genom att konsumera mängder av alkohol samt de droger han kommer över.

Varför mår Eric som han mår och kommer hans beteende aldrig ta slut?
Det är en fråga hans filmkompis Jeppe ställer sig dagligen, men får sällan något svar då Eric
för det mesta håller sig för sig själv eller med sin knarkkompis Jonas.

Eric har även en syster som han försöker stärka sin relation med då och då,men det är lättare sagt än gjort då hon är upptagen med att passa upp sitt Dj-Geni till pojkvän, Johannes.

"Själanöd" är lite av varje genre skulle man kunna säga, vi har valt att kalla det Swe-ploitation.



Oktoberskräck - Sammanfattning av 31 sedda skräckfilmer.
2014-11-01

                

Tja! Har inte gjort ett inlägg här på evigheter pga jobb,trötthet,lathet och en hel del filmtittande. Men nu gör jag en liten comeback, åtminstone med ett inlägg, detta då alltså.

 


Fick i September för mig att jag enbart skulle se skräckfilmer i Oktober, dels för att det är Halloween den 31:e,dels för att vädret/hösten skapar en dyster och bra stämning för skräckfilmstittande och dels för att jag vet att många andra i världen brukar göra Oktober till sin "Horror Month".

 

 

Efter ca halva Oktober hade gått tänkte jag att jag skulle försöka se 31 filmer innan månadens slut, det har känts sisådär tillochfrån men klarade det till sist.

 

 

Innan jag började gjorde jag en lista med skräckfilmer jag inte hade sett men ville se, 14 av 34 blev sedda från den listan, resten har kommit upp som tips på flashback eller så har jag snubblat över intressanta titlar själv. Jag har dock varit ganska varsam med vad jag har valt att se då jag helst inte vill se skit. Har också försökt variera mig mellan olika subgenrer och årtal.

 

 

Har nu betygsatt och skrivit lite kort om varje film,kommer inte bli något direkt ingående och bered er på att ordet underhållande kommer upprepas en gång för mycket. 

 

 

 

Betyg 1/5

 

Såg faktiskt ingen "etta" och det är ju rätt positivt och ovanligt.

 

Betyg 2/5

 

Wake up and die (2011) 
Har lite problem med filmer som loopar händelser/dagar med olika twister ( Så som Lola rennt, Groundhog Day, osv) och detta är en sådan, och det funkar inte riktigt här heller. Smått underhållande ibland, kul med Bach. Men nej, den funkade inte helt enkelt.

 

The Fog(1980)

Fan hade förväntat mig en väldigt stämningsfull och lite kuslig mysskräckis men fick istället det Jonas kallade " vuxen scooby doo" och det är ju precis var det är... Inte bara att den är lite barnslig utan jag hade även problem med "piraterna" känns som man hade kunnat komma på något bättre som "doldes i dimman". 

                                                                 Piratspöken i  THE FOG
 

 


All Cheerleaders die (2013) 
Kändes som en slags mix av May, Ginger Snaps och The Craft. Vissa bra elemenet och helt klart underhållande men känns ojämn och vissa partier funkar inte för mig "stenarna" tillexempel...Mot slutet kändes det som att dom inte riktigt hade bestämt sig för vilken riktning de ville ta.

 


Skjult  (2009) - http://nyheter24.se/filmtipset/film/skjult.html
Gillar norska skräck filmer men denna funkade inte,hade sina stunder men mest fylld av klicheer och jumpscares. Det är något störande med Kristoffer Joners utseende också.

 


Popcorn (1991) 
Härlig grej med att den utspelar sig på en biograf som visar massa gamla skräckfilmer, men själva handlingen och mördaren vann aldrig mitt intresse, zoonade ut ordentligt sista 30 minuterna. Hade nog för höga förväntningar på denna också då jag aldrig hört någon säga något negativt om den.

 

 

Trick 'R Treat (2007)
Kul för stunden men ingen av historierna/delarna är särskilt intressant egentligen. Ganska bra sammankopplin på slutet men nja, tyvärr.

                                                                TRICK 'R TREAT
 

Torso (1973) 
Börjar helt okej men blir snart rätt tråkig, den spretar både åt giallo hållet och åt slasher hållet och får ingen riktig jämnhet i vad den är. Mixen funkar inte riktigt för mig. Hade förväntat mig mer.

 

 

Alice Sweet Alice (1976)
Varit taggad på denna sen ungefär 2008, så nu var det ju på tiden att jag tog tag i att se den.
Den är lite spännande och mystisk hela tiden men efter ett tag blir det jävligt segt och själva upplösningen gav mig ingen satisfaction. Kul att se Brooke Shields i sin första roll(?)

 

                                                                 Alice Sweet Alice
 

Betyg 3/5

 

 

Emanuelle and the last cannibals (1977) 
Lite småseg pga alla sexscener, men underhållande och blir bättre mot slutet. Skönt soundtrack.

 

 


The Strange Vice Of Mrs.Wardh (1971) 
Snygga drömsekvenser, snygg Mrs.Wardh, Skön stämning och musik men twisterna mot slutet blir lite för mycket och det känns tyvärr antiklimatiskt.

 

                                       Jävligt snygg utgåva av The Strange Vice Of Mrs.Wardh
 
 

 

Zombi Holocaust (1980) 
Hade kanske förväntat mig lite mer eftersom det snackas om kannibaler och zombies i samma film! Menmen bra effekter, underhållande hela vägen.

 

 

Dans ma peau (2002)
Ganska intressant story men hade velat ha lite mer "äckel" och slutet var ganska otillfredställande.

 

                                 Marina De Van tuggar lite på sin arm i Dans Ma Peau
 

 

 

Nude For Satan (1974) 
Stämningsfull och psykadelsik trip med mycket naket tillsammans med en rätt obegriplig handling.

 



The Bird With The Crystal Plumage (1970) 
Argentos första rulle är spännande tillochfrån och rätt snygg och lätt att titta på, men det saknas lite för lite våld, sex och snusk + att upplösningen inte var så mycket att hurra för.

 

 

Nurse 3-D (2013)
Kändes som en slags feministisk skräck/thriller komedi, gjord för män. Inget speciellt men underhållande hela vägen.

 

                                                       "Operation" pågår i Nurse 3-D
 
 

 

Don't Blink (2014) 
Mystisk och delvis spännande , synd dock att Mena Suvari försvinner så tidigt och att den känns ganska ologisk.

 

 

Bloody Moon (1981) 

En slasher av thrash/sleaze kungen Jesus "Jess" Franco som faktiskt visade sig vara den bästa av hans filmer av de få jag har sett. Väldigt speciellt soundtrack för att vara till en skräckfilm(https://www.youtube.com/watch?v=vwgANKNQnDc) men jag gillar det.
Skådespeleriet är väl som vanligt i hans filmer lite off och allt känns lite rörigt men skitsamma, det är sköna 90 minuter.

 

                                                                   Bloody Moon
 

 

All colors of the dark (1972) 
Visuellt snygg och häftig men lite svårt att hänga med i vad som pågår då det känns som att varannan scen är en drömsekvens.

 

   Edwige Fenech i All Colors of The Dark, Men även hon som är huvudrollen i The Strange Vice Of Mrs.Wardh. Syns också i en liten cameo i Hostel: Part II, kul idé av Eli Roth. Kommer definitivt kolla in fler giallos med henne, stunning...
 
 

 

The Taking Of Deborah Logan (2014) 
En foundfootage/mockumentär som ska handla om Deborah Logan och hennes alzheimers, men det verkar som att det inte enbart är alzheimzers utan något mycket värre....Börjar riktigt bra men blir som vanligt lite överdrivet mot slutet. Bra prestation från Jill Larson.

 

                          Jill Larson i The Taking Of Deborah Logan, not so stunning men grym skådis.
 

 

Blackaria (2010) 
Lågbudet som fan men lyckas ändå vara ett snyggt försök till att återskapa giallo/exploitation genren. Dock spretar den åt alla håll och kanter.

 

 

Zombie Flesh Eaters 2 (1988)
Mer actionkomedi än skräck, kändes väldigt rörig men underhållande var den helt klart.

 

 

Grace: The Possession (2014) 
Tyckte filmen började riktigt lovande men ju mer skräckelementen kom in i bilden tappade jag intresset, typ. Det var samma gamla visa och såg dessutom rätt fult ut med demonansikten i speglar osv. Att den enbart använde sig av first person view funkade riktigt bra, speciellt i de sociala situationerna där Grace inte var särskilt bekväm. Ojämn men sevärd,

 

 

Santa Sangre (1989)
Gillad de första 45 minuterna på cirkusen bäst. Resten av filmen var ju även den bra men kändes lite ojämna, gillar miljöerna, hallucinationerna, det surrealistiska och det metaforiska ( även om jag inte fattar det mesta).

 

                                     Skumma ungar i Santa Sangre som förövrigt betyder Heligt Blod.
 

 

Halloween III - Season Of The Witch (1983) 
Detta är den enda filmen jag hade sett tidigare, dock var det säkert 6,7 år sedan. Gillade dock den mycket mer nu och 3:an är stark. Ingen som har sett den kan omöjligt glömma reklamlåten, den sätter sig rätt hårt i huvudet. Musiken överlag är väldigt bra. Tyckte den kändes nyare än vad den är och tror detta hade varit en populärare film om dem bara hade kallat den "Season Of The Witch" eller något liknande. Det var ju dock John Carpenters idé att Halloween filmerna skulle handla om något nytt varje gång, men folk ville ha Myers hela tiden.

 

 

Hostel: Part II  (2007) 
Betydligt bättre än vad jag minns att första filmen var, om det beror på att man följer tjejer istället för killar vet jag inte, men det ligger nog någonting i det.

 

                                                                   Njutning i Hostel:Part II
 

 

Betyg 4/5

 

 

What Have You Done to Solange? (1972) 
Grym musik, snyggt foto, spännande historia, stämningsfull, kändes verkligen som det gick fort att se den. Rätt bra upplösning. Kanske den bästa giallon jag har sett.

 

 

The Bride Of Frank (1993) 
Haha,vilken jävla rulle. Visste inte mkt mer än det som står på baksidan av filmen, men när man startar den och ser att det ser ut som en hemmagjord video från 90-talet och att första scenen börjar med en gammal äcklig gubbe som som dödar en liten flicka blev jag rätt förvånad. Väldigt märklig, extremt lågbudget, jävligt kul och underhållande. Huvudskådisen agerade så off och konstigt att det nästan blev obehaligt och jag är nästan säker på att han är en hemlös från gatan. Rekommenderas till alla som gillar filmer åt troma hållet ( fast tycker denna är betydligt bättre än de troma filmer jag har sett)

                                  
                                    Frank har obehagliga drömmar/flashbacks i The Bride Of Frank
 



The House Of The Devil (2009) 
Har snubblat förbi denna ett par gånger men aldrig riktigt läst något om den, trott att det bara är en av det nyare dussinskräckisarna. Men detta var verkligen en positiv överaskning, den har verkligen lyckats fånga känslan och looken från lågbudget skräckfilmer från 70-80-talet. 16mms fotot ser verkligen snyggt ut. Filmen tar sin tid men bygger hela tiden mer stämning och spänning. Jag blev kanske inte 100% tillfredställd av de sista 20 minuterna men tycker heller inte att det var dåligt så 4:an får stanna kvar. Jocelin Donahue som spelar huvudrollen var väldigt behaglig och ser gärna mer filmer med henne. Återstår att se om Ti West's andra filmer håller klass som denna men jag tvivlar efter lite research.

 

 

Night Train Murders (1975)
Last house on the left fast bättre och anledningen till det är till största delen att den utspelar sig på ett tåg, något jag alltid varit svag för pga okänd anledning.

 

                                                    Undvik nattåg Night Train Murders
 

 

 

The Town That Dreaded Sundown (2014) 
Har inte sett originalet vilket brukar vara lite av en regel för mig att se först men så blev det inte i detta fallet. Vilket kanske inte spelar någon roll då jag fattade efter 2 minuter in i filmen att det typ inte är en remake utan mer än uppföljare som innehåller klipp från den gamla filmen, främst för att den är en del av en utredning. Något slags meta försök som funkar och kändes lite nyskapande. Oväntat brutal mördare, snyggt foto och man undrar hela tiden vem som är bakom masken.

                                  Snygga färger ibland i The Town That Dreaded Sundown
 




La Cueva (2014) 
Foundfootage filmer brukar inte vara min grej men här tycker jag verkligen dom har fått till det, det är kul att följa gänget innan dom går in i grottan och snacket och händelserna känns ganska naturligt. Väl inne i grottan kanske jag inte upplevde det jätteläskigt eller obehagligt men satt ändå i tankarna om hur man själv hade agerat där inne.Bra klaustrobisk stämning och hade dock lite mindre panik när en av karaktärerna hoppar ner i vattnet och ska leta efter en utväg.  Snyggt foto för att vara en foundfootage film också. 


Betyg 5/5

Blev ingen 5:a heller tråkigt nog.


Ja det var det hela, kan ju fråga sig varför jag har gjort detta men finns inget bättre svar än att jag tyckte det var kul. Kanske gör om det nästa år, vem vet. Hoppas någon orkar läsa det och eventuellt hittar något tips/intressant titel.

Adjö.

 /Möller

Charlotte For Ever ( 1986)
2014-05-09

 
Charlotte For Ever är en film skriven och regisserad av den franske sångaren Serge Gainsbourg, det är även han och hans riktiga dotter Charlotte Gainsbourg som utgör de två huvudrollerna som just far och dotter.
 
 Stan är en alkoholiserad författare vars storhetstid är förbi och efter hans frus död blir hans depression och självdestruktivitet allt värre. Den enda meningen med livet han anser sig ha är sin dotter, Charlotte.
Problemet är att deras relation inte är av "Svensson" material, Charlotte skyller mammans död på Stan, Stan kan inte låta bli att förföra/knulla Charlottes kompisar.
 
Ja, det är i princip handlingen, sen att det finns en hel del antydan på att pappan är peddo och även ligger/vill ligga med sin dotter gör inte filmen sämre. Man förstår inte heller om de sexuella anspelningarna från fadern till dottern bara är pappa peddos snuskhjärna eller om han helt enkelt ser sin döda fru i sin dotter. Det känns många gånger som att allt han gör i filmen är för att visa hur mycket han älskar henne, bara det att han inte vet hur han ska gå tillväga, TYP. Han blir aldrig ett svin som man hatar utan snarare mer en man med mycket sorg inom sig som man känner sympati för.
 
Pappa Stan tittar på när Charlotte brottar ner sin kompis för att hon ligger med honom.
 

När jag började titta förväntade jag mig en tungt och deppigt drama men det är faktiskt en ganska lättsam film trots ämnena -sorg,kärlek, död,depression,alkoholism,sex,incest,familj. Ofta ganska ljusa miljöer och ibland är det trevliga far och dotter ögonblick som känns genuina,sen får man inte glömma att väldigt ofta så bryts scenerna med någon skum 80-tals pop/dans låt och vi får en tjej som vickar på röven och skurar golv och liknande. Det blir som en slags relief mellan varje scen - nu kommer låten så då kan vi softa igen.
Till en början tyckte jag inte alls att låten passade in men efter tredje gången vill jag bara att den skulle komma igen.
 
Det är kallt, så jag går och lägger mig naken brevid pappa...
 
Jag vet inte vad jag ska skriva om filmen riktigt, den är svår att förklara och kan nog tolkas på olika sätt.
Det som för mig gör den extra intressant är ju att det är riktig far och dotter i filmen och att pappan har skrivit och regisserat scener med sin dotter i dessa situationer gör ju en fundersam och filmen kanske bara är en ursäkt för att han ska få se sin dotter naken eller om det är för att få en slags closure för en spricka i deras riktiga relation?,inte en aning men intressant är det.
 
Känner inte till Serge Gainsbourg särskilt mycket men är nu helt klart sugen på att kolla in mer av både hans filmer och musik. Han har tydligen alltid varit provokativ och kontroversiell och två år innan denna film gjorde han låten "Lemon incest" som en duett med Charlotte. Videon finns att se här https://www.youtube.com/watch?v=Ot_tRRlxe1A - även där ligger de och myser.
 
Både två funkar verkligen bra som skådisar och det känns ju inte helt oväntat att Charlotte 28 år senare skulle vara huvudroll i Nymphomaniac. Tror att hon har börjat bli en av mina favoriter.
 
Hursomhelst en film som garanterat inte passar alla men för den som vill se ett ganska lättsamt men fortfarande mörkt drama med go musik och ha sig en fundering under filmens gång om hur står det till i deras verkliga relation så kolla in den.
 
Jag ger Charlotte For Ever 4/5 Guldkameror.

/Robin Möller
 
 
 
 
 

How to Die in Oregon (2011)
2014-04-10


How to die in Oregon är en dokumentär av Peter Richardson  om människor med dödliga sjukdomar samt deras beslut om att använda sig av "death with dignity act"  vilket betyder att man kan avsluta sitt liv när man vill med hjälp av ett väldigt starkt läkemedel som blir utskrivit av deras läkare.
 
Man får följa några sjuka människor, de flesta bosatta i Oregon,som var den första amerikanska staten att tillåta assisterat självmord eller passiv dödshjälp, vet inte det korrekta svenska ordet. Filmen följer även en kvinna, Nancy Niedzielski från Seattle vars man, Randy Niedzielski blev allvarligt sjuk i cancer och blev sämre och sämre väldigt fort, Hans enda önskan var att avsluta sitt liv på eget iniativ innan sjukdomen åt upp honom helt. Eftersom det var olagligt med dödshjälp i Seattle och det inte gick att ta honom till Oregon ( kom inte ihåg/fattade inte varför) led han in i det sista och hans sista önskan till sin fru var han hon skulle göra "Death with dignity" lagligt i Seattle. Vilket hon kämpar med under dokumentärens gång.
 
                                             Randy Niedzielski, skiljer 1 år mellan bilderna...
 
Den person filmen följer mest är 54 åriga Cody Curtis, en lyckligt gift 2-barns mamma som blev diagnotiserad med cancer i lugnorna och levern. Efter operation och behandling blev hon frisk men kort därefter kom Cancern tillbaka, värre än någonsin och hon får beskedet att hon har tur om hon lever i 6 månader till. 
Cody verkar vara en väldigt sympatisk, fin och  känslig människa och man får följa henne och hennes familj in i det sista med reaktioner från allas parter samt sakta men säkert se hur mycket sämre hon blir. Men även hon har beslutat sig att dagen då hon känner att hon inte orkar stiga upp ur sängen så vill hon "dö med värdighet" och skriver också ut medicinen.

Codys läkare ger Cody och hennes man mindre roliga besked.
 

Filmen börjar ganska starkt med en man som är omringad av släkt och vänner när han precis ska dricka "döds-medicinen" Läkaren varnar honom för att det kommer smaka hemskt illa, och att han borde dricka det lugnt. För att kolla så att mannen är klar i huvudet med sitt beslut ställer de frågan " -  What will this medicin do to you?"
han svarar kvickt " - it will kill me and make me happy!" och några sekunder efteråt halsar han glaset och lägger sig ner och tackar alla i sin närvaro, efter det tar han sitt sista andetag. 

Det är verkligen en välgjord dokumentär och jag blev riktigt tårögd ett par gånger och mådde även lite illa ,kände att jag vill aldrig mer höra ordet cancer eller death. Även ifall den då och då var jobbig att kolla på kändes det ändå som en slags relief att jag som kollar faktiskt är frisk och inte döende( än så länge iallafall) .Filmen öppnar säkert för många diskussioner om dödshjälp är bra eller inte bra och om det ska vara lagligt eller inte. För mig är det ingen tvekan, jag tycker det borde vara lagligt över hela världen och förstår inte riktigt människor som är emot det? 

Spär ut kapslar med medicinen Seconal, som gör att man hamnar i en koma och kort därefter dör.

Hur som helst så är det en väldigt stark, intressant, fin och sevärd dokumentär som får 4/5 Guldkameror.
Skulle inte rekommendera att se den någon dag när du känner dig lite nere/deppig/ledsen.
 
/Robin Möller
 

Der siebente Kontinent (1989)
2014-04-07

 
 
 
Der siebente Kontinent eller Den sjunde kontinenten som den heter på svenska är ett drama regisserat av österrikaren Micheal Haneke, mest känd för Funny Games (1997) samt remaken Funny Games U.S (2007) och nu senast Amour (2012) som han vann med i kategorin bästa utländska film på Oscarsgalan.
 
 
Den sjunde kontinenten är hans debut och kom 1989, handlingen kan beskrivas kort:
En man, Georg ( Dieter Berner), hans fru, Anna (Birgit Doll) och deras dotter Evi (Leni Tanzer) lever det monotona "svensson" livet, fyllt av rutin och alldagliga skitsysslor. En dag bestämmer de sig för att göra något drastiskt åt saken.

Filmen är uppdelad i tre olika delar där de första två visar hur en dag i deras liv ser ut med skillnaden att det har gått ett år mellan delarna. Den tredje är ännu ett år senare och Georg och Anna är överens om att det finns ingen mening med detta liv de lever, så de beslutar sig för att flytta till Australien och börja på nytt, vilket egentligen inte är sanningen utan det finns annan idé . De är lite tveksamma om dottern Eva måste följa med, men efter en tids fundering så beslutar de att hon ska med.

 
 
Detta kan vara den mest ångestgivande film jag någonsin sett, den skildrar vardagen precis som den kan vara. Finns inte direkt någon scen förens mot den tredje delen som visar något spektakulärt eller spännande utan bara vardagshändelser.  Det kan låta tråkigt men jag tror att mycket beror på vilket mood man är i och vilken typ av människa man är har säkert också betydelse för hur man upplever filmen. Det är upprepande scener med en biltvätt som blir någonslags symbol för hur fruktansvärt tråkigt livet är, vilket jag till en början tyckte va rätt tråkigt att kolla på men efter ett tag när jag förstod att meningen var att det ska vara tråkigt och vara där som en metafor tyckte jag det var perfekt och blev fängslad.
 
Finns även en scen i filmen som följer vad som läggs i en kundvagn under en vanlig shoppingtur vilket i sin enkelhet blir riktigt intressant.  Nästan alla höjdpunkter i filmen kommer i den tredje delen, men vill inte nämna  för mycket då det finns risk att förstöra upplevelsen för den som inte har sett och vill se den. Men finns en scen jag kan nämna snabbt, och det är mot slutet i filmen och celine dion sjunger the power of love i en halvbrusig tv och man känner att saker kommer hända...låter kanske inte så speciellt men det berörde mig rätt hårt.
 
Fyfan för fredagsmys.....
 
Måste tilllägga att jag såg denna själv, i ett kolsvart rum runt 23 tiden på kvällen utan avbrott och detta är jag ganska säker på påverkade mitt engagemang till filmen. Kände mig helt tom efteråt och hade inte egentligen lust till att göra något överhuvudtaget. Kanske låter överdrivet men så var det iallafall i nån dag efteråt.
 
Ett tips till alla som vill se något som är lite tyngre än de flesta filmerna, och tycker man första 30 min känns för tråkiga så kolla 30 min till så tror jag det kan bli en ändring på den synpunkten.


 
 
 
 
Just det ja, filmen är baserad av en nyhetsartikel Haneke hade läst i en österikisk tidning...

Jag ger Den Sjunde Kontinenten 5 av 5 Guldkameror.

Blev sugen på att se om den nu när jag skriver om den ,var trots allt 7 månader jag såg den.Men det får vänta tills ett senare och speciellt tillfälle. 
 
/ Robin Möller

Tjejer som gråter i badhus (2011)
2014-03-12

 
Detta blir en ganska speciell recension då det handlar en film två av oss här på filmfett har gjort själva. Det vill säga jag, Möller och Jonas. Vi kommer båda att skriva här fast från olika datorer och ifall någon är intresserad av att fatta vem som skriver vad kommer Jonas skriva inom apostrof och kursiv text "Hej" <- Jonas . Så nu har vi rätt ut detta och kan börja.   ( OBS - LÄNK TILL FILMEN FINNS LÄNGST NER PÅ SIDAN!!!)
 
 
 Tjejer som gråter i badhus var vårat slutprojekt vi gjorde i gymnasiet tillsammans med några andra polare från klassen. Manuset skrevs av Jonas, mig själv och en kille vid namn Joakim Johansson. Regisserades av Jonas, fotades av Jocke och klipptes av mig.
 
Handlingen tar plats i en värld efter döden kallad Leland Spica och där existerar karaktärer utvalda av universums författare. Där möter vi Jerry Paradox (Jonas Hansen) som jagas av en drake skickad av drottningen, han behöver svar på frågor som ska hjälpa han att komma över sina demoner. Han söker hjälp hos den dryga och lättsinnige Herr Kulör (Robin Trellevik). Det blir en seg eftermiddag för den stackars Jerry och kommer han någonsin få den hjälp han behöver eller kommer Herr Kulör prata hål i huvudet på honom?


                                 Herr Kulör välkomnar Jerrry Paradox med öppna armar.

Filmen var för oss som skrev den kanske inte riktigt samma jävla röra som för de utomstående som har sett den. Ordet random har använts flitigt om den och det är egentligen ett väldigt överanvändt ord som jag inte gillar alls men tycker ändå att här passar det in. Den är inte på långa vägar upplagd som en "vanlig" film utan mer en inblick i en persons eftermiddag som han i sin tur får filmer berättade för sig. Jag personligen tycker att berättadet funkar bra och hade velat se mer typer av detta upplägg, men våran film får aldrig någon slutkläm eller uppgörelse riktigt, man blir lämnad otillfredställd och det slut den har nu är något jag i efterhand tycker känns som någon slags sista minuten idé och hade jag varit med och gjort den idag hade jag aldrig gått med på det. 

                
Hade vi haft mer tid på oss och kunnat göra filmen längre ( den är 18 minuter nu) tror jag resultatet faktiskt kunde ha blivit mycket bättre. Det har varit många frågor angående titeln, och jag minns faktiskt inte varför vi valde just Tjejer som gråter i badhus,hade säkert något att göra med att Män som hatar kvinnor var typ aktuell då och vi tänkte väl att titeln behöver inte ha något med filmen att göra och jag slår vad om att Jonas hade någon slags jävligt långsökt grej om att man kunde tolka titlen hit och dit? Hur var det?.
 
"Jag har tänkt kring de, för mig var de bara som jag kom ihåg det att jag tyckte de lät coolt och att jag ville ha med en tjej som grät där jag kunde klippa ihop nån cool techno musik till(jag stod för musiken btw som jag är rätt nöjd med"
 
Jerry Paradox tvillingbror John Paradox(Jonas Hansen) vandrar i
savannen av synd.
 
 
 










Herr Kulörs hembiträde och alv Lindi Hopp ( Nicolina Hamlin) på
sin födelseplats i findulias-skogen.
 
 
 
                                   Draken(Robin Möller i MJ mask) som jagar John Paradox.
 

När jag tittar på den idag tycker jag att det finns en hel del snygga bilder och vissa scener funkar galant hela vägen.De scener jag gillar mest är John och Kulörs dans, Kulörs jakt efter alven samt Jerrys vandring i savannen. Men ljudet ( som jag tror jag själv också var ansvarig för) är jävligt kasst och som jag nämnde tidigare är själva helheten och avrundningen det jag tycker funkar sämst. Sen våra försök till att vara roliga eller coola med Jerry Paradox användning av "fuck" blir i princip bara löjligt, karaktären Svinet funkar ganska bra om man ska förbise att hans näsa håller på att ramla av då och då.  "Trädet av visdom och svar" är ganska häftigt men hade varit bättre utan world of warcraft svammlet. Den tecknade enhörningen( skapad av Nicolina Hamlin & Joakim Johansson)  tycker jag fortfarande är grym och man borde kanske haft lite fler tecknade grejer.
 
 


 
 
 
 
 
 
 


"För mig var detta de bästa, jag gillar enhörningar och jag gillar tecknat(nej jag är inte en liten flicka men önskar det ibland;) Som sagt i framtida projekt vill jag ha mer av de här"
 
 
                                                        
                                                         Ett riktigt jävla svin vid namn Svinet ( Alex Wikström)
 
"I ett tidigare utkasst av manuset var det meningen att han skulle våldta en hora och ur hans grisnäsa skulle det rinna brunsås som då var orgasmen - tråkigt finner jag de att scenen aldrig blev inspelad, mest pågrund av att bruden som skulle bli våldtagen inte gillade manuset"



"Jag kan så här i retrospekulativt tillstånd göra en analys av vad jag tror den undermedvetna meningen med filmen var. Herr-kulör är personfieringen av ungdomlig alkoholism - han ser allt med ett färglatt filter och tror att varje brud han stöter på(alven) ska falla för hans billiga samt ytliga charm. I sin tur är hela Leland Spica bara är en symbolik för en människa i ett djupt alkoholsrus under tonåren. Ta karaktären John Paradox(spelad av mig) som kommer för att söka hjälp, under hela tiden han begär hjälp får han inte mer än svammel och massa skitsnacks historier som inte har med något göra, ni vet - typical alcoholic. John Pardox är alltså Herr Kulörs bortsupna samvete och Kulör som är så djupt in i sitt beroende gör allt för att avisa honom. Anledningen till att jag tror de är det här filmen står för är för att jag själv var nybliven alkoholist under inspelningen och lämnade ut mer av min personlighet än jag då trodde." 


Tycker Jonas är lite hård mot sig själv, visst söp vi mycket och han mer än andra men att det skulle vara någonslags utlämning av sig själv via karaktärerna och filmen vet jag fan inte om jag håller med om, men visst han vet väl det bättre än jag men jag som känner honom ser ju inte hans personlighet igenom karaktärerna i filmen. Det är bara han själv som vill hitta tolkningar och förklaringar till saker han inte är riktigt är nöjd med och då överanalyserar han det som en halv-inkompetent hjärnkirurg. No hard feelings.

 
Slutligen kan jag säga att den är rolig att titta på once in a while men vi hade kunnat göra så mycket mer utav det.
 
 
Jag ( Robin Möller) ger Tjejer som gråter i badhus 3/5 Guldkameror

"Jag ,Hansen ger Tjejer som gråter i badhus 2/5 Guldkameror, den saknar mkt jag ser som en nödvändighet för denna typen av film - nämligen ett mer påtagligt mörker, ångest, knark, defentivt mer sammanhörighet och såklart ett bättre slut"
 
Ni som vill se den kan titta här:
https://www.youtube.com/watch?v=1UI11s6hfD0

(Sökarna) 1993
2014-03-11

 
 
 
Då det är svensk tema vecka här på filmfett kände jag direkt att några rader måste skrivas om Peter Catriers och Daniel Fridells kultklassiker (Sökarna) .


Ray ( Ray Jones IV) , Jocke (Liam Norberg) , Gurra  (Jonas Karlsson), Andy  (Musse Hasselvall)
 
Handlingen kretsar till det färgglada gänget ni ser ovan, de spenderar dagarna med att skolka, vilket innebär att röka på och kolla in i tjejernas omklädningsrum. Men vem kan inte förstå killarna när deras lärare är någon slags hybrid mellan super-fjolla och jesus-figur.

På kvällarna går de på skumma diskotek, gör inbrott i bilar och klädlager, har de tur så möter de ett gäng så kallade "skinnbollar" ( skinheads) i tunnelbanan och bjuder upp till fight.
Det är i detta skedet filmen börjar, killarna räddar två tjejer från ett gäng skinheads och det blir en fight som slutar med att en av tjejerna, Helen knuffas ner på tågrälsen precis innan ett tåg ska passera men Jocke räddar henne och den som dör blir istället en av skinnbollarna. Det blir kärlek vid första ögonblick mellan Helen och Jocke.
 
Några veckor går, Andy, den minsta och fegaste killen i gänget blir mördad av skinnbollarna, kort därefter åker Ray och Jocke in i fängelse, dock på olika anstalter. Där träffar Jocke Tony( Thorsten Flinck) som visar sig vara en hygglig kille med många planer och de beslutar sig för att "jobba" tillsammans när de kommer ut ur finkan.
Fredagsmys i cellen- Tony bjussar på kokain och någon form av alkohol i ett mjölkpaket.
 
Jocke och Tony kommer ut från finkan och hookar upp med Ray och det blir ett händelserikt och till en början framgångsfullt sammarbete men som sakta men säkert hamnar i en nedgångsspiral av droger,våld och pengar.
 
Gurra har blivit beroende av heroin och behöver hjälp med pengar, klart de gamla gänget ställer upp.
Detta genom att trycka upp en fisk i en porrproducents näsa samtidigt som Tony hotar honom med en pistol och använder orden " Jag ska plugga dig i daimkrysset". 
 
 
Filmen har en väldigt speciell atmosfär med starka färger i både miljöer och kläder, allt ser skumt ut, har för mig att jag har läst att det skulle vara någon slags vision av vårat samhälle i en nära framtid. Den är ju i dagsläget främst ihågkommen för sina one liners och over-the-top scener, vilket det finns en hel jävla del av. Men även att huvudskådisen Liam Norberg blev dömd till fängelse för att han va med i "930 miljonerskuppen" som fortfarande är det största värdetransportrånet som ägt rum i sverige, pga detta finns det rykten att (Sökarna) fianiserades av stulna pengar från just det rånet. Men det är inte Liam som är den stora skådespelartalangen här utan det priset delas av Jonas Karlssons pundartolkning samt Thorstens sköna psykopat.

 
Förutom sköna karaktärer och en dialog som främst består av könsord & svordomar får vi även en E-type och Anna book som går förbi kameran på en kändisfest, sköna låten big city life av Rob N Raz spelas oftare än vad man tror, Caroline Af Ugglas spelar uteliggare och sjunger värre än någonsin och allt avrundas med ett bortglömt försök till budskap i filmens slut. Måste också tilläggas att den är delvis riktigt snyggt filmad.

Den är nog på min top 10 lista av det filmer jag sett absolut flest gånger, mitt inspelade vhs band är så slitet av alla tillbakaspolningar och utlånanden att man knappt kan se bilden längre, som tur är släpptes filmen på dvd för ett par år sedan, jag blev givetvis jävligt glad och beställade direkt, fick då hem denna:
 
 
Märkte väldigt snabbt att det fattas en hel del godbitar så som:
Tony blir avsugen och förnedrar den "havande suggan" Lisa.
Jocke skallar ett fån som spelar flipper.
Ett gäng interner spöar våldtäktsmannen.
 
Sen fattas det säkert någon mer scen men hursomhelst kan man ju inte gå vidare i livet med just denna dvd version, och eftersom jag inte var ensam om att vara besviken av utgåvan kom det ganska snabbt en ny som ser ut så här:
 
Mycket snyggare utgåva med slipcase! och innehåller allt det goda den andra inte hade.
 
För mig är nog (Sökarna) mycket möjligt den bästa svenska film jag sett och den liknar verkligen ingen annan.
Bara en sån sak som att titlen står inom parantes? whats the deal with that?
Finns även två slags fristående uppföljare, Blodsbröder (2004) och Sökarna - Återkomsten (2006) det enda jag kan skriva om dessa är: unvik skiten för helvete.
 
(Sökarna)  får 4/5 Guldkameror för sin unika stil, omedvetna humor och sköna flow.
 
 
 /Robin Möller
 
 
 
 

KILLER CROCODILE
2014-02-20

 

 

Idag hade jag tänkt att skriva en kortare recension av filmen Killer Crocodile (1989) regisserad av italienaren Fabrizio De Angelis.

Ett gäng miljöaktivister är ute i en båt och tar prover i ett träsk där de märker att det finns radioaktivt avfall men även en krokodil av det större slaget. En av aktivisterna trillar av båten ner i träsket ( På det mest onaturliga sätt jag sett) och blir middag för våran krokodil.
Det är ungefär så filmen fortsätter, någon ramlar i vattnet och blir mat, några vill döda krokodilen, klantar sig och blir mat, någon idiotisk unge tappar en docka ner i vattnet men hör och häpna! hon blir inte mat utan blir "räddad" i den mest ologiska scenen jag kanske någonsin sett. Det är så jävla dumt att jag vet inte vad, låt mig förklara...

 
Flickan tappar sin docka, krokodilen kommer och demolerar bryggan hon sitter på, så hon hamnar hängades på bryggan precis som ni ser på bilden nedan.
 
 
Efter rop på hjälp kommer det en hjälte till räddning...
Men istället för att agera som vilken annan människa som helst och dra upp henne från kanten framifrån(där han står på bilden just nu) så gör han såhär
 
Idiotjäveln klättrar alltså ner jämnsides med flickan och försöker TRYCKA(!) upp henne till säkerhet. Krokodilen gillar inte hans taktik och det slutar såhär.

 


Jag förstår dig precis Mr.Croc.

Ja nu har jag beskrivit hur en scen ur filmen ser ut och det hoppas jag har gett er ett hum av vilken kvalité filmen håller. Den är verkligen skit på alla plan, skådisarna suger, manuset suger, försöken till någon form av action suger. Men när jag såg förtexterna blev jag glad över att se att Riz Ortolani hade gjort musiken, då jag tycker att soundtracket han har gjort till Cannibal Holocaust är fantastiskt men även musiken suger också. För att inte tala om the croc himself.

Blir verkligen en uppbyggande spänning och stämning eftersom det tar hela 19(!!!) sekunder in i filmen innan man får se denna bild av monsterkrokodilen. Antingen så visste inte filmskaparen att man ska hålla lite på det man har och göra det lite skrämmande/spännande genom att inte visa allt direkt eller så var det ett medvetet val att göra så för folk som blir besvikna av synen slipper kolla länge och kan stänga av direkt. Någon på filmtipset.se jämnförde den med en lådbil och ibland är jag villig att hålla med.

Den ser verkligen riktigt kass ut, så här på stillbild kanske det inte ser helt horribelt ut ( jo det gör det) men när man får se hur den rör sig och att den grymtar som en blanding av en förkyld gammal man och en gris så blir det ännu värre.

 Antar ju att jobben inte flög på stackars Gianneno efter denna film.
( Efter en googling så vet jag nu att han gjorde smink och lite effekter till blandannat Zombie Flesh Eaters, Dune, The Beyond och är fortfarande aktiv, well good for him)
 
 
 Har man inte råd med en surfingbräda går det lika bra med krokodil.
 
Det finns inte mycket postivt att säga om filmen överhuvudtaget, den saknar charmen för att bli en " så dålig att den blir bra/rolig" -film och även om Krokodilen dyker upp ganska ofta och att det elimineras en del människor så känns allt segt och händelsefattigt. Måste också lägga till några rader angånde omslaget( som ni kan se högst upp i inlägget) som var en av anledningarna till att jag köpte filmen men den innehåller varken badande folk i vatten, eller en helnaken kvinna i en gigantisk krokodilkäft. Krokodilen ser även oerhört mycket större ut på omslaget än i filmen.

Jag rekommenderar verkligen inte denna skit till någon, men om någon skulle vara intresserad av filmen och faktiskt uppskattar den och vill ha mer så kan jag berätta att det finns en uppföljare kallad "Killer Crocodile 2" Inget jag personligen kommer kolla in men nu vet ni iallafall.


Killer Crocodile får 1 av 5 Guldkameror!

/Robin Möller

Possession
2014-02-18



 

Min första recension här på filmfett blir en film från 1981 av den polska regissören Andrzej Żuławski (Japp, jag var tvungen att googla fram rättstavningen) kallad Possession.

 

Historien börjar med att Mark (alla våran Sam Neill) kommer från några veckors arbete, som är någon form av spionage. Det framkommer inte så tydligt i filmen vad exakt han sysslar med, men hursomhelst så kommer han hem och möter sin fru Anna (Isabelle Adjani).  Det blir inte det varma välkomnande han hade hoppats på och det märks att det är en spricka i deras förhållande. Nästa dag ringer Anna från en restaurang och ber Mark att komma dit, där kommer det fram att Anna vill skiljas, men hon ger ingen direkt anledning till varför vilket leder till att Mark flippar lite lagom och blir brottas ner av ett gäng kockar.

Mark bor nu ensam och har skrivit över vårdaden av sonen Bob till Anna för att " I don't wanna fuck him up even more by  playing sunday daddy" som han själv utrycker det. Han börjar bli besatt av varför Anna har lämnat honom och avsaknaden för henne gör honom galen.

" - Jag vill inte ligga här med ångest i denna mörka film,  jag vill hålla Laura Dern i handen och möta dinosaurier"

En dag får han ett samtal av en viss Heinrich som säger att han är Annas älskare och att Anna är med honom. Mark sticker dit och träffar den mycket märklige Heinrich som säger att han inte alls har ringt och han vet inte vart Anna är för han själv har varit på affärsresa, det hela slutar med att Mark attackerar Heinrich men får spö själv.

Stackars Mark, han borde ju förstått att Heinrich va kampsportsmästare.

Att Anna är otrogen med Heinrich är klart en möjlighet men Mark känner på sig att det inte slutar där och anlitar en privatdetektiv för att spionera på Anna, och visst har hon träffat någon eller något annat.....


" - Det ser ut som att det gått livat till i sänghalmen..."


Isabelle Adjani har fått mycket bra kritik för sin roll och det är bara att hålla med, inte nog med att hon är vacker som få utan hon är riktigt bra som den hysteriska och sinnesjuka Anna. Scenen i tunnelbanan har ofta nämnts som en fantastisk prestation och visst fan är de det. Finns ju också rykten om att Adjani blev så skräckslagen av att se sig själv i filmen att hon försökte begå självmord, hur sant det är har jag inte en aning om.

Det är skönt att se Sam Neill långt innan mainstream tiden med Jurassic Park i en så pass annorlunda roll där han verkligen får spela ut i alla känslor.

Det finns ju även de som tycker att alla roller är överspelade, och visst är det kanske så men  inte till den överdrift att det inte fungerar, snarare gör det filmens stämning och karaktärer starkare och skapar en viss atmosfär.

             " - Hjäääälp! Det rinner möglig strawberry milkshake ur min vagina!"

Från en av filmens mest omtalade och bästa scener och även en bidragande faktor till den kult-stämpel den har fått. Men det finns fler scener bidragande scener såsom: (OBS! Vissa mindre spoilers!) Mark plötsliga ångest andnöd som återkommer då och då, att Anna efter en jobbig diskussion med Mark kör in en el-kniv i sin hals. Det finns ett slags väsen/monster lurandes i garderoberna. Heinrich får även han ett litet spel och förlorar synen.

Filmen är  ett väldigt ångestladdat skilsmässodrama med surrealistiska skräck element  och dykning rätt ner i en man och en kvinnas psyke som håller på att gå sönder och man vet aldrig riktigt vad som är på riktigt. Just pga detta tror jag att man kan säga att det inte är en film för alla då sättet den blandar genres inte tillhör det normala.

Det är en väldigt skum och ibland svår historia men den håller sig väldigt jämn och bra hela vägen fram tills slutet då jag inte riktigt begriper vad den vill säga/vad som pågår och mitt stackars hjärnkontor håller på att få kortslutning. Men trots att jag inte riktigt fattar så funkar det  och det känns verkligen som alla har lagt ner sin själ och kraft i varje scen och jag blir aldrig oengagerad samt att jag har fått mersmak för både Adjani och Zulwalski.

Det blir  4(jävligt starka) av 5 Guldkameror

/Robin Möller