Robert Redford och Willem Defoe har ett gemensamt barn...i denna dö-fula dockan. Robert The Doll ska vara en skräckfilm...men fungerar mer som sömnpiller.

 

Robert är en docka som ges som present till en familjs son. Detta som "hämnd" av den förra ägaren, som var familjens barnskötare som föräldrarna inte gillade så dom kickade henne. Familjen, bestående av papplådor som har dialog som är värre än The Room, märker inte av dockans ondska. Förutom hur ful morsan tycker dockan är. Men deras son tycker Robert är "fin" och vill behålla den. Men såklart är det mer än en docka.

 

Filmen är inkompetent filmad. Man visar aldrig miljöer och kamera-arbetet är bara tråkigt och flummigt. Som att killen som filmar knappast ser vad fan han ska hålla fokus på. Den försöker också vara psykologisk men misslyckas totalt då dialogen är hemsk och skådisarna uppenbarligen inte bryr sig. Vill dom ens medverka i filmen?

 

Den riktiga dockan Robert är rysligt obehaglig med sitt ansiktslösa runda huvud. Denna ser ju bara tillgjord ut i jämnförelse. Med andra ord försöker den för mycket. Tydligen fick filmen uppföljare också, men enligt Letterboxd så säger de flesta att första filmen är bäst...vilket även dom tycker är förbryllande.