Från jäveln som fick mig böla över Free Willy som barn och samma jävel som gav mig en av mina största besvikelser i fantomen filmen som barn, Simon Wincer kommer här en modern version av historien om Rasputin. Vi ser Nick Rast (Tsar baklänges) i rollen som en mäktig människa, han är topppolitiker med en son som är sjuk i leukemi, en liknande potition som Nicholas den andre, en mäktig man vars kungarike höll på att fala samman och en sjuk unge. Dagen efter Alex Rasts födelsekalas blir sonen dödssjuk och det ser ut som om han tyvärr kommer dö. Föräldrarna kan inget göra då mammans avundsjuka på Nick då han har massa bitches på sidan om. Precis som i Rasputin historien dyker en mörk snygg främling upp och hävdar att han kan bota pojken...Han kommer in genom fönstret som ett jävla creep när dörren stod öppen.. Gregory som denna främling heter botar grabben genom att bokstavligt talat slänga ur honom ur sängen å säga åt han hatt bli frisk...och bäst av allt är att det funkar.

Gregory blir vän med Alex som hävdar för sin mamma att Gregory kom in i hemmet genom tvn, Alex mamma Sandy som känner sig oälskad i sitt giftemål med Nick och är mycket glad i att Gregory räddat hennes son börjar få känslor för denna snygga, mörka...mystiska främling....nej jag börjar inte få känslor för han, jag lever mig in i historien. Sandy bjuder hem Gregory på middag mot Nick Rasts vilja men fuck him, vill han bestämma hemma måste han väl endå vara hemma då och då? Snart blir Gregory även inneboende hos familjen Rast till Alex stora förtjusning och Sandys lust. Men trots att Gregory är Alex lekkamrat verkar det som om Sandy vill ha honom för sig själv.Men Nick Rast och Alex riktiga doktor är misstänksamma över Gregory och hans sanna potential. Gregory har snart hela familjen i sitt esse med en fru som vill ha han och sonen som lärning.Kommer familjen Rast bli kvitt sin gäst? Kommer Gregory vara lika svårdödad som sin historiska counterpart?

Trots att filmen är en ozsplotation är det svårt att märka det då man tog åtgärder till att få filmen att framstå som en amerikansk film genom att dubba filmens stjärna, samma behandling första Mad Max fick. De gick tydligen så långt så att de skaffade sig en Europeisk skata över en australiensk sådan, man ser skillnaden och till och med miljöerna ser inte ut som de mer vanliga filmseten i Australien, i Berry McKenzie är det rätt lätt att peka ut vilka scener som filmats i Australien och detsamma är mycket mer uppenbart i Razorback eller Rouge..men i Harlequin är det mycket svårare. Som nämnt så är filmen regisserad av Simon Wincer som gjort hittar som Free Willy och missar som Fantomen filmen (vi behöver seriöst en reboot på den) och Nick spelas av David Hemmings, mest känd för oss på filmfett i rollen som hjälten i Dario Argentos Profondo Rosso och som lustigt nog dog i Rumänien av hjärtattack 2003. Filmens version av Gregory Rasputin spelas av Robert Powell som blev mest känd i en miniserie där han spelade Jesus. I denna roll är han rätt kul, smått skrämmande och oförutsägbar men man vet att han är dåliga nyheter men man kan se hur Sandy som lever ett tråkigt liv finner stimulans i den nya mannen i hennes liv. Manuset är rätt segt, det involverar en försvunnen dykare som Nick dras med hela filmen men det är när Gregory är fucked filmen skiner. Filmens öppningsscen t.ex ser vi en askuslig clown som senare visar sig vara Gregory men denna scen får IT att framstå som babblarna. Harlequin är en blandad soppa, på ena hållet en intressant mysko pysko fantasy men på ett annat håll en av de tråkigaste politiska filmer jag någonsin sett, en genre som jag vanligtvist gillar, men sevärd det är den, men den har uppenbara brister som är upp till var och en om de orkar genomlida för en rätt så go final. Harlequin får svag 3/5 Guldkameror, och ett stort fy för att de försöker dölja filmens Australienska ursprung.