Det är tisdag och efter en verklighetsbaserad film så kan temat fortsätta med äkta mysticism från 1965. Warlords of The Deep, City under the Sea eller Wargods of the Deep. Kärt barn har många namn.

 

Gigantiska vågor slungar upp ett lik på en ö i Skottland och liket tillhörd Mr Penrose, som länge varit försvunnen. Ben Harris är en amerikan på besök och dras in i mysteriet, motvilligt, när hans nya vänn, Jill, kidnappas! Med hjälp av en kompanjon i den lustiga konstnären Harold, så hittar dom båda ingången till undervattenstaden Atlantis!

 

Vem spelar kungen över Atlantis, om inte Vincent Price! Gällande hans karaktär så har jag alltid gillat mystiska kungar med udda bakgrunder och han har en relativt ledsam sådan. Något som involverar Jill och påminner lite om Dracula eller Candyman. En annan roll som jag är svag för är Harold. En komisk och klumpig herre vars kykling, Herbert, följer med på detta äventyr under vatten.

 

En sak bör sägas. Gällande all dekoration och miljön. Den är tamigfan sagolik! Vi snackar miljöer värdiga att existera i Indiana Jones. Stora statyer, en fälla som dränker folk genom an gigantisk handflata och vackra gigantiska grottsystem som är magnifika! 

 

En annan lustig detalj är att under filmens gång skall både Ben och Harold smyga sig genom detta landskap. Men Ben har ingen förmåga av att viska, utan pratar alltid i normalt röstläge konstant, vilket är ytterst komiskt.

 

Filmen landar på 3 av 5 guldkameror. Perfekt om man gillar Indiana Jones vackraste monoment ur hans äventyr.