0

Drop Dead Fred

Elisabeth är en ung vuxen kvinna som lever sina praktår som deprimerad då hennes överbeskyddande mamma tvingar henne att återgå till sin man som hon nu sepererat från efter att han varit otrogen ett par gånger och värre blir det, hennes bil blir stulen vilket resulterar i att hon får kicken från sitt jobb då hon kommer försent.På vägen hem stöter hon på en gammal granne som är drömprinsen i slutet av filmen eller nått, sen träffar hon sin polare spelad av Carrie Fisher...hon kommer förlora sitt hem under filmens gång tack vare Elisabeth föressten.När Elisabeths liv är som lägst hittar hon en gammal Jack in the Box (får kräkningar bara jag hör det ordet) där hennes gamla barndomsvän Fred, alias Drop Dead Fred har bott sedan Elisabeth var barn och nu är denna låstaskompis fri att sprida irriterande kaos.
 
"I can't believe we left the party so soon. And there was so much wine to spit around the place."

Elisabeth och Fred bråkar om att Fred nu än en gång är en del av hennes liv tills hon är helt lycklig för sånna är låstaskompis-lagen så de ger sig ut för att försöka få tillbaka Charles. Elisabeths mamma får nog å sparkar ut sin dotter från sitt hem så hon får flytta in hos Carrie Fishers husbåt men än en gång, Drop Dead Fred poppar upp och snart har båten mer vatten i sig än en människokropp. Elisabeths liv är kaos, kommer hon få ordning å reda? Kommer Fred förstöra allt? Kommer Elisabeth finna lycka i Charles eller kommer hon ise att hon duger bra som hon själv gör?.
 
"Drown the fishes."

Man får tacka Robin för denna film som var typ en inflyttningspresent/gåva? Antingen så ville han bli av med en skitfilm eller bara vara schyst å ge mig en Rik Mayall film ..... grejen är dokc att trots Rik Mayalls filmer å serier har en tendens att variera, vissa är bland de roligaste någonsin andra är av sviktande kvalité å detta var ett nobelt men misslyckat försök att göra Mayall större i England där han mest var känd för hemma Värst men denna gång är hans irriterande röst ständig och hans goofs amped upp till 110% och om man inte visste bättre skulle man kalla det overacting och irriterande...men det många glömmer är att som barn var irriterande roligt, det var mycket som de vuxna störde sig på å det mesta är nu något man själv irriterar sig på. Smufarna tillexempel, älskade dem som barn men nu kan jag inte ens höra Lalalala.låten eller varje bilresa då man hade absolute hits 367 i bilen men endast 1-2 låtar på den var bra såvar det dem man lyssnade på hela vägen till småland... Rik Mayalls karaktär skapades i filmen utav ett irriteradnde barn så klart som fan han är irriterande och filmen visar hur man ändrar sig från irriterande barn till en mogen vuxen på ett bra sätt, Fred går helt enkelt från att vara det bästa som hänt Elisabeth till å vara det värsta som hänt Elisabeth å hon har ingen annan å skylla på än sig själv... did I just blow your mind or what? I Mayalls självbiografi Bigger than Hitler, Better than Jesus där han halvljuger om att filmens producenter dök upp en julafton och bad å bönade att Rik skulle vara med i filmen och att Rik "Don't do shit films' Mayall inte behövde ett pass för att ta sig till LA då "My face is the passport!" Asbra bok å drop Dead Fred delen är en av de bästa, kanske bättre än filmen som inte är JÄTTEbra, men sevärd iallafall en gång med barnen och här ser vi hur en komiker kan skadas av yes-sayers som fejkskrattar till allt han gör utan att istället hindra han, Rik ser ut som att stortrivas i sin första hollywood rulle och ger lite för mycket av det goda till den gräns som går över charmande till...typ mordisk....  Drop Dead Fred får typ...2,5 Guldkameror, och klarar du att se filmen från början till slut så klarar du nog å se vad som helst.
 
Markus