X-Men: Apocalypse
2017-10-28

Egypten. Någon gång för skitlänge sedan...asså, mobiler fanns inte ens! Någon sekt ber till guden En Sabah Nur och ska överföra hans själ till en ny kropp. Men något går fel under ett myteri och hans blir levande begravd. Nutid....öh, 80-talets nutid! Allt är frid och fröjd i Charles Xaviers skola för mutanter och den nya mutanten Scott hinner knappast introduceras innan saker går fel. Rikigt fel! En gudamakt, världens första mutant, vid namn En Sabah Nur har återvänt...med förödande effekter!
 
ONLY THE BEST BLÅBÄR CAN BECOME A PART OF MY SOPPA!
 
Hade filmen varit ett glas med saft i ett rum, så kan man säga att någon har hällt utanför glaset. Det ligger fan saft över hela jävla golvet! Hela jävla rummet badar i saft! Vi får en jädra massa nya karaktärer, några dör utan större konsekvens eller drivkraft. Vissa går med En Sabah Nur för dom gillar väl blåbärssaft, fast denna snubben är inte en smurf. Han är en bitter blå jävel bara. Jean Grey har intressanta scener som utvecklar ett mindre intresse för tittaren. Men nevermind! För en X-Men film utan Wolverine går ju inte! Så vi slänger in honom som ett glas vin på en begravning. Passar inte, men vad fan...vi försöker få nån jävel att bli packad i alla fall!
 
Okej...detta var rätt coolt.
 
Den bästa scenen är Quicksilver som räddar folk från en explosion till låten Sweet Dreams. Det var coolt som fan, men ärligt talat räddar det inte ett piss. Detta är botten, det är ta mig fan långt ner på botten! X-Men First Class har i alla fall stabilitet i sin story. Och X-Men: The Last Stand var rätt kul ändå. Denna? Fyfan vilken clusterfuck!
 
1 av 5 guldkameror.
 
Robin











Kom ihåg mig?