Filmens introsekvens har en fin låt som låter som det vore Little Rita, Rita Pavone hon själv men tydligen är det inte hon.... hur som helst när filmen börjar möter vi Ted som för 8 månader fick minnesförlust och är på vägen till återhämtning efter en hemsk trafikolycka. Ted är desperat att veta vem han är och möter snart en man som vet vem han är, en förädande lymmel, något Ted inte vet något om då han aldrig, enligt han själv, sett tidigare. Mannen som smackar ner honom heter Philip tror inte att Teds minneslucka men berättar att han är gift och lite mer fakta men innan Philip hinner berätta mer skjuts han av en krypskytt genom fönstret. Direkt efter mordet får Ted ett brev om ett hemligt möte, detta möte är inget möte utan ett brev som innehåller biljetter till Italien då han själv är i England. I Italien får  Sara, Teds fru, inbrott men inget blir stulet, som om förövaren letar efter något.

Ted kommer till Italien, berättar för Sara och de båda berättar saker å ting, såsom att Ted egentligen heter Edward och hur de träffades men innan de ens hunnit göka så berättar Ted att han troligen är jagad av mördare å bör gitta men Sara övertalar honom att stanna och tillsammans med Sara lösa allt och få sitt forna, bortglömda liv på fötter igen. En gammal bekant dyker upp å säger att Ted svindlat ett ont gäng på en miljon dollar och högre makter vill ha dem tillbaka eller bättre, Teds huvud på ett blommigt fat.

Filmens regissör, Duccio Tessari är en mycket mer intressant än filmen själv, han och en viss Sergio leone skrev tillsammans ett filmmanus som blev A Fist Full of Dollars och anses vara en av Spaghetti Westerns. Det är andra gången jag ser Puzzle, vad jag minns så var det inget märkvärdigt men efter att ha sett filmen ännu en gång, i review syfte denna gång kan jag konstanter att Puzzle från 1972 är ...en besvikelse, detta lanseras som en giallo men det är mer en Poliziechi med gangsters, bovar inga slasher skurkar och även blandat med drama då Sara å Ted får mycket tid att gulligulla. Luca, ungjäveln som jämt hänger med Sara är så dåligt dubbad att han blir as irriterande. Filmen i sig....är rätt bra, besvikelsen över att detta är med i Giallo collection från Njutafilms då det mer eller mindre än en thriller, inte skräck, det mest skräckaktiga är att hon hugger strupen av hunden som ett hot.... det är inte läskigt utan något man ser mer i Beck än en vardaglig skräckis. Grejen är det att jag hade kanske gillat den om jag visste vad jag fick, jag ville ha en renodlad skräckis men fick en tjuv och polis film utan polis. Puzzle saknar Ompfh, den är små spännande men absolut inget jag rekomenderar då den är svag som både Giallo och snutrulle, en mix som Death walks in High Heels lyckades få till perfekt, det finns positivt, skådespelet är bra å ju mer man får veta desto mer intressant blir filmen men jänfört med andra filmer är denna av svag kaliber. Detta är bara en film jag rekomenderar om du gillar italiensk film och vill se så många som möjligt, som jag. Jag låter kanske negativ som fasan men lång story kort, Puzzles stora brott är att den är medioker i alla faktorer, ett minus som ger Puzzle 1,5/5 Guldkameror.
Markus