0

Street Trash

Fred, en luffare lever gatans farliga liv och är ständigt på jakt efter nästa sup. Han norpar en flaska Viper från ett ställe där han är stammis och dessutom är han skyldig cash till en av stadens farligaste män, Bronson, luffarkungen som ligger bakom flera mord i staden. En annan luffare tattar Freds Viper flaska och blir den första att ta ett smakprov vilket fräter honom i en scen med grymma praktiska effekter som får toalett scenen ur Trainspotting att framstå som en trevlig upplevelse. Skroten där handlingen utspelar sig är full av ungdomar, rymmlingar under uppsikt av Wendy, en ung asiat som spelar hönsmamma som själv jobbar åt skrotens sura ägare och hennes skönhet märks snart av Bronson vilket betyder att Wendy snart ligger illa till. Snart säljs fler flaskor Viper och på grund av det billiga priset lockar det mest lufffare.
"Yeah? Well I'll tell you something. I'd rather be dead than wear this fucking monkey suit. I look like Bullwinkle."
Snuten är snart mitt uppe i en stor utredning med massa frätningsskadade kroppar, de tar hjälp av en ung luffare som går klädd i Musse Pigg tröja ger dem tips om Bronson och Bill the Cop, stadens tuffaste snut är het på gröten. De tar in Bronsons närmaste man och hotar honom om att han inte ger de information om hans chef så kommer de ge han en dush! Fler luffare dyker upp och ställer till problem såsom att våldta Freds prostituerade till döds och detta visar sig vara en maffiaboss egendom vilket kan leda till ett stort krig mellan maffian och Bronsons gäng. Kommer Bill the Cop hitta Bronson och sätta stop för hans herravälde? Kommer Viper sprida sig vidare?
"Fuck you. Gimme a bottle of booze, here's my dollar, suck my dick!"
Street Trash är inte bara det jag kallar de reviews av Robin jag läser på mobilen när jag är ute och går, det är även en jävligt bra 80-tals rulle med det mesta man önskar sig ur en "Solin Green"-esque film i samma anda som Solin Green eller Larry Cohens the Stuff men denna har Bill the Cop, filmens bästa karaktär och är mer passande som skurk än filmens hjälte då han verkligen är mycket mer intressant än filmens verkliga skurk Bronson vars enda intressanta ting är att han är vietnam veteran och galen pga av det. Detta är en sån där UPPENBART 80-tals film som jag gillar, stilen, musiken, effekterna och slanget slängs i ens ansikte som ett par bröst på en strippklubb om man är rik. En sak som är lite sisådär är att varje offer får en backstory, i en scen så åker en luffare dit för snatteri i en längre scen och sedan dricker han Viper, i en annan är en fyllegubbe sur på Viper försäljaren, så sur att han rabblar om hur han blev hemlös i en längre scen och i nästa scen dricker han Viper. Många scener kunde ha klippts ner lite för filmen är förbannat lång för att vara en 80-tals skräckis på 1 timma 40 min och såklart har den ett budskap om att krig gör en fucked då Vietnam frågan och kalla kriget fortfarande var tunga ämnen. Förutom ett par skräckinslag är detta mer en thriller film då filmens omslag ljuger lite, grova scener som denna är rätt få men bra när de poppar upp, annars är det bara snutfilm och livet på soptippen vilket är LITE som att se en postapokalyptisk framtid i en billig italiensk Sci-Fi. Street trash får 3/5 Guldkameror, kunde haft lite mer gore och coola effekter (de vi får är dock fenominala) men handlingen är bra och karaktärerna är rutna hela bunten från Wendys chef som har en nekrofil scen och får syflis på kuppen till fanskapet som Bronson kapar kuken av i en av filmens mest kända scener.
 
Markus