Rabid Dogs
2017-05-21

 
Mario Bava avrundar ännu ett tema och som många andra av dessa rullar så börjar filmen med att ett gäng rånare utför ett dåd. Den oheliga trion vi följer är Doc, trions boss, 32 (spelad av George Eastman) och Blade.
Efter att snuten målat in dem i ett hörn under flykten kidnappar de en ung kvinna och kör som bara fan tills de möter en äldre herre och tar hans bil men upptäcker då att han har ett sjukt barn i baksätet. Mannen heter Riccardo, Kvinnan heter Maria och det sjuka, sågott som döende barnet i bakstätet heter Tino måste spendera mycket tid med dessa högljuda bovar  men följer deras varje vink men Maria försöker övertala trion att låta henne gå med olika  idéer. Vi lär känna skurkarna och umngås med folket i bilen där atmosfären är tuffare än ett toabesök efter en tacokväll. På vägen stöter de på snuten ett par gånger, hamnar i en trafikolycka men de undkommer ständigt med skinnet i behåll men med deras nyllen på varenda flygblad i stan, deras namn i varje radiostation  och med ett döende barn i bilen är det bara en tidsfråga innan våra rånare står öga mot öga med rättvisans långa arm.
 
På grund av att Mario Bava hade träffat en stor svacka i sin karriär hade den här filmen typ 0 budget, den var så liten att Bava själv fick sköta flera uppgifter  under filmingen och innan filmen avslutades så omhändetogs den av en domstol pga ekonomiska problem Filmens första stjärna Al Lettieri kom full till jobbet och ersattes av mannen vi ser spela Doc idag, Riccardo Cucciolla och Lamberto Bava (Känd som sin fars son och regissör till Demons 1-2, Macabre å några fler) berättade senare om att filmens producent var...svår att komma överens med. Allt domstols snack och rättighets mambojambo gjorde att den här filmen från 1974 först släpptes 1995 hela 23 år senare, långt efter Mario Bavas liv avslutades. Detta är även annledningen till att filmens kvalité skiftar då många scener fick framkallas av olika företag som ett Frankenstein monster byggt av endast en död kropp. Filmens trio är rätt enformig, det slulle vara svårt att sära på dem men de har alla persnlighets drag, Eastmans 32 är tokig och sjunger, i en rolig scen så bryter han spontant ut i en sång men avbryts då Riccardo sätter igång radion medans 32 ser ut som Riccardo vanhedrat hans förfäder. Blade som är en expert på barn och Doc som är suave-are än .......han Gray från 50 nyanser av Gray..boken.. George Eastman är fan kungen av overacting, men han framstår som ostabil och bad han bara va sig själv men låstas att du har en gisslan, hur hade du reagerat då? "Typo såhäro, YEAARRGGHH" precis som i andra filmer Filmfett sett han i. Mycket av handlingen utspelar sig i bilen och lever på hoppet att vi finner karaktärerna intressanta och tro fan de växer på en, varje karaktär är så olik men endå lik av trion medans offren gör ett bra jobb att framstå som traumatiserade. Stelvio iprianis soundtrack låter nästan identiskt som det han gjorde till La Lolizia Sta a guarde (the great Kidnapping) hans mest kända låt efter den användes i soundtracket till Tarantinos egna Death proof men Cani Arrabbiati har en annan ton, lathet eller kopierande av sig själv, jag gillar soundtracket, det går bra ihop med det extremt höga tempot  som Bava var ute efter som endast tar ett par få andnings stop. Rabid Dogs eller Cani Arrabbiati får 4/5 Guldkameror. Och som ett plåster på såren så ska Robin även fixa en kopia av remaken från 2015 så att man kan se den och jämnföra.
 
Markus


hadiraja12    •  

Maria Bava (L)










Kom ihåg mig?