Detta är minst sagt en väldigt flummig recension. För hur tusan recenserar man en film med så många sjuka scener...och ingen riktig story? Det finns även en grymt rolig recension av Cinema Snob.

 

 

1941. Mamman blir sur då hennes son läser porrtidningar och lägger pussel med pornografiska bilder. Så sonen gör det enda logiska och hackar mamman till röd spenat med en yxa. Nutid...eller...ja, tidigt 80-tal? En kvinna åker skateboard och åker in i en glasskiva...men skit i det för det var bara en olyckshändelse som inte har något med filmen att göra. Mördaren slår dock tillbaka med motorsåg och dekorerar omgivningen med hallonsaft. Polisen får hjälp av en professor i anatomi som berättar att alla kroppsdelar som mördaren tar kan vara "pusselbitar" som kan få dom att hitta mördaren.

 

 

Filmen badar av möjliga mördare. En tjock vaktmästare, Williard, som ser ut som att han vill vara pirat då hans ena öga alltid hänger väldigt misstänktsamt. Professorn i anatomi är också misstänkt, tillsammans med den unga "huvudrollen", en kvinnotjusare som har rätt lite screentime. En journalist infiltrerar skolan för att hjälpa polisutredarna. Anledningen till att jag beskriver storyn så svagt? Det finns typ ingen story!

 

 

Pieces hade varit skräp om det inte vore för dess sjukt roliga ögonblick. Dödsscenerna är många. Redan tre massakers i filmens första tio minuter. Och fram med pastan, för köttsåsen kan leda till den största Dolmio reklamen på film! Vi får även se en tennismatch som använder samma klipp ca 6 gånger. Och en kung-fu granne som springer in från ingenstans och sparkar ner en person. Hela den scenen är uppenbart en stark inspiration till "Pancakes"-scenen i Cabin Fever. Jag sa ju att denna recensionen skulle låta knäpp!

 

Markus tycker det är en skön Giallo, och jag vill tillägga att jag trodde den var italensk, men den är spansk.

3 av 5 guldkameror. Aldrig en tråkig stund! Fungerar inte för alla, men jag hade sjukt roligt under filmens gång.