Jack Reacher: Never Go Back
2017-06-10

Första filmen var en oväntat skarpladdad thriller....som hatades av bokläsarna då Tom Cruise var lika lik Jack Reacher som jag är lik The Rock. Fast enligt ett facebook-test är vi bröder. Nåväl, jag tyckte om första filmen och blev lite sugen på uppföljaren.
 
Never Go Back, eh? Rick Roll'd much?
 
Jack Reacher har länge haft kontakten med en vänn i D.C. Major Turner, som han har brevkontakt med. När Jack är i närheten så vill han träffa henne personligen...fast i hennes stol sitter en ersättare, Sam Morgan. Sam berättar att Turner sitter i finkan för spioneri...men Jack misstänker annat! Värre blir det då han inte får träffa Turner och folk börjar skugga honom!
 
 
Never Go Back är som Winter Soldier i Captain Americas universum. Och det är kul att se filmer där man inte vet vem man litar på. Synd då att manuset är relativt tunt. Vi som är tittare vet vanligtvis vad som kommer att hända i förväg. Det hela är helt enkelt precis som det verkar.
 
So...uh...how did you met your mother?
 
Den sista akten är all out action och slutar med en fisty fight med en bad guy. Det känns lite löjligt att se fighten då det är så många som studerar alla slag och rörelser i närheten. Kort sagt känns det aldrig som att tittaren är i fighten, utan bara att vi studerar två kärringar som slåss med rullatorer på Gekås.
 
Jag måste i skrivande stund, sänka betyget. För ju mer jag tänker efter ju mer anti blir jag. 2 av 5 guldkameror. Men den känns aldrig tråkig och har lite mysiga scener. Det värsta är dock att man hintar att Major Turner ska vara med mer som en fysisk medhjälpare. Men, nej, det är Tom Cruise som gör allt jobb, för vi lever i 50-talet och kvinnor på film ska inget göra.
 
Robin











Kom ihåg mig?