James Bond är tillbaka och herrejävlar vilket äventyr! Denna gången är temat....JAPAN!

 

007 myser i sängen med en kvinna, men skjuts snart till döds. Hela flottan sörjer hans mord...men när kistan sänks till botten av havet så plockas den upp av dykare och förs till M. Ja, hela jobbet var fejk. Bond lever med vetskapen om att de flesta tror han är död. Men redan nu har Bond ett beskymmer då han får ett nytt jobb. En av USAs rymdskyttlar försvinner mystiskt under ett uppdrag och ryssarna anklagas. Bond får bara några timmar på sig för att åka till Japan och hitta farkosten som stal skeppet och landade i Japan. Och hans fiende? Den inhemska Blofeld, ledaren av SPECTRE!

 

Herrejävlar vilken bra film. Kvaliteten ligger i samma nivå som Goldfinger och är utmärkt! Roal Dahl skrev manuset och Ernst Stavro Blodfeld spelas av Donald Pleasence. Introlåten sjungs av ljuva toner från Nancy Sinatra. Allt detta är utan tvekan imponerande! Men kvaliteten fick kosta. För detta kan vara den svåraste Bond-filmen som gjorts. Kameramannen kom för nära ett rotorblad under den sjuka flygjakten och fick amputera bort sitt ben. Och detta är bara ett exempel på hur filmen var fördömd!

 

Resultatet blir dock en av de mest vågade flygscener med den lilla gyrokoptern Little Nellie. En scen som är lika imponerande som Top Gun, bara 20 år tidigare! Finalen i vulkanen är spännande, men jag ville ha lite mer Bond vs Blofeld känsla. Och att Bond "dog" i introt påverkar inte storyn alls.