Hendrik Höfgen är en skådespelare som älskar scenlivet men vill nå upp till toppen, inte vara någon nedrans landsortsskådis Hendrik har dock ett hemligt vapen, en negress som både servar som hans actingcoach OCH sexpartner, HELGERÅN! eller so det kallas på tyska, HÄLGENRÅNEN!..detta hade inte vart så farligt om filmen utspelar sig i nutid men detta är under ett Österrike innan Nazisterna tog över. Under uppsättningen av en ny pjäs möter Hendrik en större teaterstjärna och berättar för henne om sin och hans kompis idé om att göra en teater grupp för de vardagliga arbtarna, bolshevikerna, och inte bara de högt uppsatta och pampiga rikemännen. Pjäsen de sätter upp är en stor succsee vilket ger Hendrik mod nog att erkänna sin kärlek till en av den där stora skådespelerskans bästa vänner Barbera att han älskar henne (de möttes en gång och såg varandra i ögonen, ja det var så hastigt). Tillsammans med stressen angående en ny pjäs som verkar gå mer och mer åt helvete för Hendrick som själv står för produktionen denna gång och den ny funna vetenskapen om att Barbera, hans kära fru har umgänge med ...gasp, nazister.

Hendrik skickas av sin chef till Berlin där de behöver en skådis och Hendriks namn är det på många välkända personers läppar, även hans svärfar som har kontakter inom denna teatertrupp. Nu måste Hendrik ge sitt allt Då Berlin har hårdare kritiker än Hamburg men även i Berlin lyckas Hendrik få ett bra rykte bland den högre klassen. Men politiken påverkar både människor och kulturen då Nazist partiet bara blir större och starkare. Med Höfgens talanger tas han in i nazi partiets hjärtan som en av deras bästa skådisar och han får snart tillfälle att spela en av skådespelarvärldens mest eftertraktade roller, Mephisto i pjäsen om Mephisto men valet är inte enkelt då det står att följa sin moral eller dröm. Många av hans bekanta och älskade har redan flytt nazisterna, medans andra kämpar emot dem, men vilken sida kommer Hendrik stå på?

Mephisto är en av få filmer från Österrike som vunnit en Oscar (som om det skulle betyda något) och för en gångs skull gjorde Oscars kommiten ett mycket bra val då detta är en av historiens bästa filmer, hands down. Hendrick är ingen dålig person men trots hans själviska val är han fortfarande lätt att tycka om och det ställer ett moraliskt dilemma hur man själv skulle ha handlat i hans sits, leva sin dröm eller umngås med de han känner trots att de flyr sitt hemland. Som tur är så sker det inte några stora konsikvenser, inga stora motspelare i pjäsen som är hans liv får yxan förutom en men de vi bryr oss om antingen lämnar honom eller får ett nytt liv. Kameran de använder är uppenbart gammal då kvaliten på bild...är ja... nostalgisk? Missförstå mig inte, bild, ljud och ljus är finfina, Mephisto borde ha tagit hem pris för bästa cinematagrofi det året istället för Reds (har någon ens sett den??) då det i vissa scener skulle kunna se ut som en videokassett inspelning av Amadeus. Klaus Maria Branddauer i rollen som Hendrick är fenominal, han känner man verkligen för och han ger sitt allt trots att jag stör mig som fan på hans vårta på kinden, ja sånt stör mig lite! han har en viss charm och när han gör något okaraktärisktiskt som att sikta en pistol mot sitt egna huvud och sedan sin acting coach för the Lols så känns det som nått han gör för att bli en bättre skådis, på ett klassigt vis, lite som en bondskurk (Holy shit han spelade faktiskt en Bond skurk i Never say Never Again).  Visst finns det konstiga scener såsom scenerna då han övar med sin acting coach men vilken acting coach är inte konstig? Rullen är helt enkelt en av mina favoriter inom både World Cinema och Nazi genren, faktiskt, den bästa nazifilm jag sett. Den lilla Explotation ängeln på min högra axel sitter och ger mig fingret då denna titel inte går till Ilsa She Wolf of the SS och är det inte uppenbart nog så får Mephisto 5/5 Guldkameror.
Markus