Detta är den sämsta superhjältefilmen någonsin! Spider-Woman är inte ens med! Så hade jag sagt om jag vore 10 år och förvirrad.

 

Revolutionären Valentin sitter ensam i en cell, men tvingas helt plötsligt dela cell med den flamboyanta homosexuella Luis Molina. Valentin är alldeles för våldsam och arg och vresig för att låta sig föra en konversation med denna ytliga bögen. Men snart börjar Luis återberätta en film han sett på bio nyligen och med hjälp av denna saga så börjar båda kamraterna öppna sina åsikter och tankar om livet för varandra.

 

En film om livets mening kan antingen vara överflödande i poesi och dåliga kameravinklar. Men i denna filmen är det enkelheten som gör resultat. Att se två olika personligheter tvingas genomlida samma saker i samma cell är ett intressant koncept. Och jag har aldrig tråkigt! Berättelser om livet blir faktiskt en fin saga. Enkel och vacker, som Until the end of the world.

 

 

Detta är den bästa rollen William Hurt spelat. Det är nästan omöjligt att tänka sig att det är han som är Luis Molina. Som det ser ut just nu så är detta en ny favoritfilm! Men Hurt var nära att mista livet under inspelningen, då han rånades. Värt att kolla in den storyn om ni vill!