Ettan är en rätt intressant action-film som jag tycker är stabil och skön. Men det saknades något som jag finner i tvåan. Och ja jävlar vad jag ångrar att tvåan aldrig gick i Halmstad på bio!

 

 

Den charmiga maffioson Santino D'Antonio ber f.d lönnmördaren John Wick om en tjänst. Wick tackar nej, men det är rätt puckat, då Santino praktiskt taget äger Johns liv. Santino spränger skiten ur Wicks hus (men denna gången överlever hans adopterade hund). I elden sprängs allt...inklusive cash, vapen, bilder på hans döda fru och troligtvis en hel del porrtidningar som han gömt på dasset. John har två objektiv i skallen. Åka till Rom, göra jobbet Santino ville. Och sen ska han äta en hambugare med extra ost medans han sparkar skiten ur Santino.

 

 

Storyn är svag. Okej, Wick har ett sista jobb, big what? Men alla odds är verkligen mot honom. En armé av proffsiga mördare jagar honom i sjuka strider, där Keanu Reeves själv utför många stunts. Alla actionscener är mycket häftigare filmade. Man ser vad som händer och imponeras av hur mycket jobb som lagts ner på fighterna. En annan välkommande faktor är humorn. Hela introt på filmen, med Peter Stormare som en överdriven ryss är som krydda på pastan! Slutet säger en sanning direkt...det kommer en trea och det ser helt sick ut.

 

John Wick: Chapter 2 är betydligt bättre än ettan! 4 av 5 guldkameror.