En väldigt tråkig och medioker plingplong melodi sänker mina förhoppningar som en u-båt i Ukraina. Efter denna introlåt så träffar vi en tv-profil jag kallar för Judge Judy. För hon ser ut som tv-dommaren och har samma beteende. Det vill säga provokativ, okonvetionell och hård mot orättvisan. "Judge Judy" kritiserar ett dombeslut i tv-intervju och producenten spelad av William Shatner, tvingas att medela att sändningen inte kommer gå ut i media. "Judy" blir fly förbannad och åker hem...oventandes om att någon från studion såg hennes intervju...och vill ge sin dödliga recension.

 

Judy överlever attentatet och tvingas leva med den hemska synen av Michael Ironside med kniv i näthinnan. Hon är på sjukan och vårdas av personal, bland annat en sköterska som är väldigt vänlig mot Judy. Men Ironsde tänker inte låta Judy leva så länge till utan börjar sin hemska jakt på henne....och alla kvinnor i hans väg.

 

Filmen jag såg är en extended cut och den känns rå för att vara en sådan lågbudget film. Att se Ironsides psykopat plåga en tant genom att skära av hennes syrtub och ta bilder medans hon stryps till döds är en brutal upplevelse. Varför är han som han är? Jo, hans backstory berättas i enkla bilder och det speglar hans raseri mot kvinnor. Faktum är att det är sådana saker som gör filmen betydligt bättre. Även scenen då han halsar en öl, Ironside är en äkta man. Han försatte sitt liv i fara när han hamnade i koma av misstag under inspelningen. True story!

 

Visiting Hours är Halloween-uppföljaren vi aldrig fick. Skamligt. Den anses även av IMDB att vara den första cansplotation filmen....om det nu ens är en genre?