Albert Pyun är nog den tråkigaste regissören som finns. Captain America från 1990 talet är nog hans bästa film, annars har han ingen koll alls på vad han gör. För 90-tals b-filmer har tendenser att se ut som skit. Detta är inget undantag.

 

Filmen öppnas med en grymt imponerande jaktscen där polisen Alex slåss mot terrorister i ett landskap som ser ut som en krigszon. Allt börjar bra då all krut ligger på bazooka-skott, våld och gunplay som påminner om John Woo. Men detta är lite oroande...har man lagt allt krut på introt? Ja....Alex blir skadad och byggs upp igen. Han flyr till öknen och vägrar strida för någon igen, men snart hamnar han i finkan. Men snart åker han ut igen och tvingas på sig ett nytt uppdrag. Om han inte gör det kommer hans hjärta sprängas av en inbyggd bomb.

 

Alex jobb då? Ja, det kommer jag inte säga, för jag minns inte. Han skulle hitta en karaktär eller något och börjar undra hur mycket människa han verkligen är. Eller nått. Filmen blir sjukt b. Nä....inte ens b. Den blir en z-film. Den lägsta möjliga "I don't give a fuck" kvaliteten man kan tänka sig.

 

Hur lyckas man trycka in Brion James i den här filmen? Det vette fan, men han är med och har en av de konstigaste fejkade dialekter jag hört. Det är synd att filmen har snygga leksaker, effekter som är grymma, stop-motion i slutfighten samt coola strider...för filmen är så hjärtlös att ingen verkar bry sig om hur filmen kommer bli när den kommer ut. Det finns några uppföljare och jag såg bara 10 minuter av Nemesis: Nebula. Kommer troligtvis inte lägga tid på att se mer, då den känns värre än Nemesis.

 

Detta är den sista Albert Pyun film jag kommer se.