Central Intelligence är en av världens bästa komedier. Aldrig förut har jag gett mig in i en sådan filosofisk, djup och atmosfärisk film med så mycket rikt innehåll och så många spännande ögonblick. Och jag säger inte detta för att jag får betalt av Kevin Hart...nej...vänta lite, jag fick just ett mejl....okej, han betalar inte ett piss, då kan jag vara ärlig!

 

 

Kevin Hart spelar den lugna Calvin Joyner, som under gymnasiet var den coolaste snubben ever. Trots detta så var han den enda som var snäll mot den tjocka och mobbade Bob Stone, spelad av The Rock. Nu när båda är äldre så kommer dom i kontakt med varandra och Bob Stone introcuderar Calvin till sitt egna yrke som CIA-agent.

 

 

Detta är filmen som kunde vara spiken i kistan för en annars så underbar genre....buddy cop-filmerna. Med en av de mest omtalade på senare år, The Nice Guys, som jag måste kolla in, så är detta bottenskrapet. The Rock är ganska smått charmig som alltid, men han tilltalar alltid Kevin James, ugh, Kevin Hart som om han vore 12 år. Vilket han typ är. Mycket skämt handlar om improv diskutioner i scener om samtal som är för långa och tråkiga. Det är inte alla som är bra på improv komik, och det märks att Kevin Hart inte kan det för fem öre. 

 

Det låter som att detta mest är en rant mot Kevin Hart, så jag ska säga som det är. Jag såg denna filmen med typ 8 andra och vi alla tyckte den var rätt kass. Actionkomedier som misslyckas både med humor och action är värdelösa. Det finns någon scen där Bob Stones totala oförmåga att se bortom sin naivitet som kan leda till något litet skratt. Men annars hör den hemma i mormor Karl-Oskars låda med spikar och skruvar som kan "vara bra att ha". För att låna Roger Eberts uttryck? Thumbs Down.