Hos ett äldre par som förberett en riktig hjärn-middag åt något som kallas Elmer bryter kaos ut när deras till synes husdjur försvinner. Vi möter sen Brian, en ung man i sina bästa år som plötsligt blir mycket trött och så gott som sjuk myket hastigt så att han inte ens kan gå på en koncert.  Brian hittar blod i sin säng och fnittrar som om han vore hög...sen börjar synerna och hallusinationerna. En Wickad trip senare (se jag är hipp med dagens ungdomar och deras badsalt å allt, 420 bläjs it yo) hittar Brian en blå liten mask  jäkel i sin nacke som introducerar sig som Elmer, krypet som rymt försvann i början och berättar för Brian att han är räddningen i Brians liv i utbyte mot att Brian tar med Elmer ut på stan då Elmer är hungrig.

Brian får en dos av den där goda sörjan bara Elmer kan producera och ger sig snabbt ut på stan medans Brians bror och flickvän kommer hem efter koncerten men då har Brian redan gjort intrång på en bilskrot i sitt höga tillstånd vilket leder till att Elmer får en god saftig hjärna att festa på då detta tydligen är det enda han äter. Men Sålänge Elmer ger Brian den blå smörjan så är Elmer allt Brian behöver och lägger all sin tid på att tillfredställa Elmers behov för att få det han vill ha men snart märker han att människor faktiskt dör och måste avvänja sig men dels är Elmer farlig och hans drog är svår att  bli kvitt. Kommer Brian bli Elmers slav? Kommer Brian tappa grepp om verkligheten? Kommer han ens bry sig om nån av hans anhöriga är Elmers nästa offer?

Elmer, parasiten som filmen handlar om är röstad av skräck tv-presentatören John Zacherle i sin andra Henenlotter film efter att ha haft en liten roll i Frankenhooker och framspelar karaktären i en udda tvist som en riktig gentleman, som om Dracula skulle ha varit en ödle penis typ med lugna toner och inte riktigt hotet i rösten men utav alla Frankenhotters filmer så skiftar denna bäst mellan skräck och komedi, Basket Case hade roliga stunder men var mest en 80-tals skräckis medans Frankenhooker var en ren parodi  men gore effekter. Med Brain Damage levererar Henenlotter sin bästa film, effekterna är top notch, skämten är bra, skräcken är verklig och musiken är både kuslig och minnesvärd precis som den ska vara i en minnesvärd skräckfilm från 80-talet. Tricket med Brain Damage är att det inte jämt känns som en skräckfilm utan under Brians trippar så blir det mer eller mindre en konstfilm full av praktiska effekter, det är nästan hypnotiserande. Skådespelarna är helt okay, vissa är såklart bättre än andra, det äldre paret som vill ha tillbaka Elmer är jäkligt bra när de spelar desperata. Nu behövs bara en Basket Case vs Brain Damage crossover där Belal, monstret i korgen blir besatt av Elmers gägga och gärna dödar folk, make it happen Henenlotter, det utspelar sig ju i samma universum då inte bara Belails korg dyker upp i filmen utan även hans bror som bär på den i tunnelbanan, och troligen sitter Belail i denna korg i denna scen. Brain Damage får svag 4/5 Guldkameror.
Markus