Grottbjörnens folk
2017-04-03

Vi fortsätter i Stenålderns tecken med grottbjörnens folk baserat på en rad noveller Jean M. Auel och kom ut 5 år efter Kampen om Eld, men vilken är den bättre filmen?
"You want to be a leader, Broud, but a man who hits his people can never lead the Clan."

Filmen börjar 35000 år före nytid, neandetalarna regerar jorden men en ny sort människor, cro-magon har uppstått.En Cro-Margon är det tidigaste stadiet av den moderna människan och vi ser hur en ung flicka mister sin mor efter en jordbävning. I samma jordbävning så mister grottbjörnens klan, en grupp neandetalare sitt hem och en stor skara av sin stamm, men under Brun, stammens nobla ledare så letar de efter ett nytt hem och på vägen hittar de den lilla flickan, så gott som döende och medicin kvinnan Iza adopterar Ayla, som flickan heter. Hor får snabbt en rival, den avundsjuka Broud, som en dag kommer bli klanherre, likaså andra i klanen som ser Ayla som ett hot mot klanens seder och kultur. Under klanens resa hittar de en skalle tillhörande en grottbjörn, den största typen av björn som någonsin vandrat denna jord och de bosätter sig i grottan som en gång tillhörde den nu döda björnen.
"yla walked with the Cave Bear. She had spoken out for Creb because she loved him. The sign had finally come. She understood the vision."

Ayla växer upp till en ung kvinna som märker mer och mer att hon inte passar in i klanen då hon är utåt, smart och redo för vapen, något kvinnorna i neandetalarnas stamm inte tillåter eller gillar så hon får lov att dölja sina talanger så gott hon kan innan det blir problem. När stammens Medicin-man söker upp ett djur totem, en skyddande ande som alla i stammen har visar det sig att Aylas totem är ett grottlejon medans Broud, efter att ha dödat en myskoxe blir befodrad till en jägare men han blir sotis när Ayla i en ritual får Grottlejonets tecken, en jägares tecken men Broud får något annat. Ayla växer upp till en vuxen kvinna och medicin-kvinnan ger henne träning som healare så Ayla ska fortsätta ha en plats i stammen efter hennes adoptiv mor och stammens medicin-man är borta.
”Jag är en ande nu” – Out of context funny line

Tillskillnad från Quest for fire så har denna engelskt berättar röst och subtitlar som ger oss exakt allt vad filmen vill ha sagt i sig, och mer lik...Tarzan, disneys ersion då, en människa tas in i en grupp människoapor och ledaren/moderns relation på något sätt och de båda börjas snart mucka gräl då ledaren inte vill ha en ”annan” i sin grupp men hon visar sig vara bättre än alla andra i gruppen på alla sätt och vis. Sminkningen i Grottbjörnens folk är ...så där, det sepererar vilka som är neandetalare och vilka som är Cro-Magon men det är mycket snyggare gjort i Quest for fire. Det är lite där filmen lider, i Quest for fire så ser det verkligen ut som om det är dåtid, miljöerna är unika, i denna ser man direkt att de är i en national park i USA, man förväntar sig att se en bison oxe medans i Quest skulle man kunna se de makavärda Saiga antiloper, vilket ser mer ut som ett utdött djur (och som snart kommer vara ett utdött djur om vi inte skärper oss!( just det, denna review är sponsrad av PETA)). Filmen får ett stort plus i kanten för att ha myskoxar i rollen som byten och dessa vilda djur ska man inte bråka med......men det gör skådisarna och blir till och med jagade av dem i när bild, i filmens kanske coolaste scen. Skådisarna är rätt bra, de gör inte mycket utan att grymta, den bjuder inte på några större spännande stunder utöver myxkoxe jakten så filmen är rätt tråkig och innehållslös, vi ser Ayla växa upp och leva med en stamm som verken gillar eller uppskattar henne. Se Quest For fire istället och kanske denna, men prioritera Quest for fire men de är båda passande för en double feature, bära med denna och avsluta med den mycket bättre filmen. Grottbjörnens folk får 2/5 Guldkameror.
 
Markus











Kom ihåg mig?