Dolemite är den tuffaste jävlen I lvarteret, så tuff att han sitter I finkan! Hans vänninna Mama Queen bee har jäckar snuten med att Dolemite är oskyldig i över 2 år, så snuten ger Dolemite chansen att bevisa sin oskyldighet. Vi får veta att Dolemite sitter inne för att ha stulut över en miljon dollar värt av narkotika och lite annat. Vi får dock veta snart att det var en gangster vid namn Willie Green ( The baddest mudda fugga ever) och under Dolemites fängelsevistelse har knarkhandeln ökar och Dolemites brorson har blivit mördad. Dagen därefter blir Dolemite frisläppt och massr av hans hoes, seriöst, Dolemite är Pimp men sen får han veta att hans älskade klubb blivit beslagtagen av Willie Green och hans gäng av vita elakingar.

That rat-soup-eatin', insecure honky motherfucker!

Queen Bee berättar att hon spenderat pengar på att uppdatera deras horror till karatehoror! Men friheten är inte långvarig då Dolemite blir arresterad  för knark utav snuten men blir frisläppt om han lämnar staden, men Dolemite slår ner dem och åker vidare. Han åker vidare till en street smart knarkare med eget soundtrack som kallas för Creepa som går som han skitit på sig. På Dolemites resan gör han reklam för sin nya klubb ( han ska ta tillbaka sin gamla klubb) och drar skämt för fanskapet var komiker på riktigt så klart som fan lite av hans rutin kom med i filmen. Tillsammans med sina karatehoror och Creepa och några till från sin kyrkoförsamling planerar Dolemite att ge sig på Willie Green, hans snutar och få tillbaka sin klubb och hämnas sin brorson.

“You no-business, born-insecure, junkyard motherfucker!”

Oh shit, här har vi det, kanske den billigaste, slarvigaste film vi här på Filmfett recenserat någonsin. Inom loppet av 5 minuter har vi en flashback scen som ger zero hints att det är en flashback och det ser ut som att Dolemite går direkt ut från finkan till att bli arristerad igen. Man ser microfonen mer än filmens huvudskurk och dialogen är hysteriskt rolig. Utav de blaxolotation filmer vi här på filmfett har recenserat är denna och dess uppföljare de roligaste blaxsplotation filmerna någonsin, Rudy Ray Moore, som var stand up komiker, är verkligen inte en skådis, men han gör sitt bästa och sitt bästa leder mycket lååångt i detta fall.Karaktären har en kultförklaring till sitt namn och är en av de mest kända svarta kultikoner och har vart med i parodi filmer, uppföljare och hade en roll i Big Money Hustlas. Som sagt ser man oftast micen i bild, ibland blir det så illa att man till och med ser killlen som håller i micen.. Dolemite är DEN blaxplotation filmen folk bör se, det är typ den alla parodierar, den som Black Dynamite hämtar mycket av sina skämt ifrån och New York times kallar Dolemite för The Citizen Kane of Blaxsplotation och det är det mest passande amerikansk media någonsin sagt. Musiken är rätt smooth, kameran är av annan kvalité dock, ibland är det asmörkt och man ser inte Dolemites när han är i bild, skådespeleriet är underhållande dåligt och än en gång mikrofonen ( det samtalsämnet poppar upp ungefär lika mycket i denna review som mikrofonen poppar upp i filmen, snap) och fight koreografin är inte alls realistisk....men filmen är fantastisk endå, en perfekt film för bad movie night och kan ses som en tidig jämnförelse med The Room, så bra att den blir fantastisk. Dolemite får 3,5/5 Guldkameror.