0

Aliens

Ripley vaknar upp ur sin kryosömn från förra filmen. Det har nu gått 57 år och hon är i en rymdstad, där företaget som ägde Nostromos, Wayland-Yutani Corporation, inte tar hennes historia på allvar. Inget tyder på att utomjordingar finns och rasen hon beskriver låter för far-fetched. Men nåväl, nu är hon vid liv och kan lägga det förflutna bakom sig. Men aja-baja! En planet som är bebodd skickar en varningssignal och Ripley vet att det är skit i luften. För planeten som är bebodd är samma planet där dom hittade ägget i ettan!
 
Give mama a hug....YOU BITCH!
 
Efter ett tag säger Ripley ja till att åka dit, med vapen och hämnd mot utomjordingarna. Med en marinkår av macho-attityder och roboten Bishop (Lance Henriksens kändaste roll) så är gänget taggade för krig! Men denna gången möter dom inte bara en, utan en hel armé av aliens!
 
...and that's the sad story behind my lastname, Kånkelbären....
 
Okej, första filmen är inte min kopp kaffe och även om Aliens är lite för macho för sitt egna bästa så är den den bästa i serien. Bishop är en sjukt intressant karaktär och Lance inspirerades av sin tragiska uppväxt utan pappa för att få fram sin oskyldighet i rollen. Bill Paxton från Wierd Science är mest känd för sin överdrivna prestation som Hudson, som han vann en Saturn Award för.
 
Just det! Glömde nämna ett barn som heter Newt. Oh, well!
 
Miljön är jävligt ball, kall och hård. Att allt utspelar sig i en luftcentral på en farlig planet känns lika mäktigt som de gigantiska vapen som används. James Cameron vet hur man gör uppföljare. Men filmen är lite för lång. Annars, en rolig upplevelse.
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin