Bröderna Coen är utan tvekan intressanta i all sin enkelhet, med färgstarka karaktärer och hyllningar till film. Men en av deras senaste verk, Hail, Ceasar blev ingen större hit. Är den däremot så värdelös, eller är den bara en i mängden?

 

 

Eddie Mannix är en filmproducent för ett gigantiskt företaget under 50-talet. Det är en stor ålder för filmskapande och Eddie måste hålla många bollar i luften. Som att fixa äktenskap åt den gravida DeeAnna Moran eller ett dramagigg åt den inte alltför intelligenta Hobie Doyle. Men Eddie får eld i byxan när deras stora skådis Baird Whitlock blir kidnappad av trevliga kommunister. Men Eddie har en film som skall göras och måste hitta Baird omedelbart!

 

 

Denna metafilmen är väldigt omväxlande i story och följer ingen direkt, rak handling. Men detta uppskattar jag då det blir mysigt att se hur stressigt en dag i Hollywood kan vara. Eddie håller däremot kallt huvud genom all panik som skulle få en mindre värd man att brytas ner. Denna filmen präglas av stora namn. George Clooney, Scarlett Johansson och en lustig cameo av en kille jag inte sett på länge: Christopher Lambert.

 

Filmen är inte särskilt rolig på ett humoristiskt sätt. Men visst är den lustig med sin insight in Hollywood. Den har båda fötterna på jorden och det verkar vara som att Coen bröderna fick ut vad de ville av filmen. Inget mästerverk, men mysig och lätt att glo på. Som en ljummen lättöl.