Markus brukar skratta åt mina åsikter gällande några av filmerna på denna listan. Men kasta inte glas i stenhus, Markus, för...då får du betala för glaset du...kastade? I alla fall! Topp 10 guilty pleasures!

 

Jag fick hotbrev av allt och alla, inklusive en busrigning av Lasse Kroner efter min recension. Men jag uppskattar när man tar ett orginal-koncept och skapar något helt nytt med det. I detta fallet är det storyn om giganstiska företag mot den lilla människan som jag tycker om. Visst, humorn är borta och Robocop suger rätt hårt i filmen, men jag har bara sett filmen en gång och tyckte då att filmen var helt okej.

Uppföljaren till Planet of The Apes börjar med ett mysterium. Vad hände med Taylor efter den stora tvisten i förra filmen? Vi får följa en ny hjälte som försöker ta reda på sanningen och han springer på en sekt med människor med telepatiska krafter. Markus själv tycker om filmen, vilket syns i hans betyg med 3,5 av 5 guldkameror. Och tja, jag älskar hur filmen kunde behålla tonen från första filmen utan att totalt misslyckas. Efter orginalet är det den bästa i serien.

 

Jag blev besviken på bio, men beslutade mig att köpa filmen ändå. Och jag har sett den oftare än första Iron Man. Mest för att första Iron Man känns så tam i sin konstruktion. Uppföljaren är löjlig, men skön och charmig och den har sina stunder. Skurkarna suger, förutom Hammer, som är en billig kopia av Stark, vilket medvetet för in bra humor. Jag står dock kvar vid mitt betyg av 2 av 5 guldkameror.

Avsluta filmerna med en smäll, det är mitt råd. Och det gjordes i Dödligt Vapen 4. Man tryckte in så många karaktärer i filmen att det blev en smörja. Men det är en smörja där Jet Li sparkar offantligt mycket röv som skurk och där våra hjältar blir indragna i en av de häftigaste biljakter jag sett. Den ologiska luckan i vad som hände med dom människor som skurkarna smugglade hinner vi inte begrunda i. Dödligt Vapen fick en cool, överdriven avslutande del, och det är allt jag bad efter! (FilmFett har inte recenserat serien ännu, men det kommer snart!)

 

Det blir en tie-in. Die Hard 2 var för lik Die Hard 1, men var galen i strider, atmosfär och spänning. Allt som en uppföljare bör göra och lyckas med. 3an var en kopia på Dödligt Vapen. Svag kopia? Fan heller! John McLane var bakis, tvingades käfta med Samuel L Jacksons rasistiska Zeus och slåss mot Jeremy Irons. Båda filmerna är perfekta!

Snake Plisskens andra äventyr är identiskt med New York händelsen, bara med mer action, sämre CGI och lite tråkigare karaktärer. Den är inte ens filmad på ett spännande sätt. Men uppbyggnaden mot finalen, då Snake och hans nya polare stormar skurkens hideout är en grym final. Eller då Snake har en fistfight mot huvudskurken, eller då han surfar på en dåligt dataanimerad våg genom L.A? Fan, you can't make that shit up! Grym underhållning!

 

Om resten av filmserien är som John Wayne Gacy så är denna tredje filmen som Victoria Justice, mysig och söt, men har inte en chans att passa in bland seriemördare. Beyond Thunderdome visar aldrig någon dödsscen där Max skjuter någon eller på något sätt orsakar en persons liv att upphöra. Låter dock värre än vad det är. För musiken, inspelningsplatsen och striden mot MasterBlaster är grym. Kort sagt, så är den lika vacker som Victoria Justice, men lika "brutal" som en kattunge. Utan tvekan sämsta i serien, men den är rätt fin!

Av alla kultfilmer så får Heavy Metal dåligt med uppskattning. Denna animerade antologifilm är osammanhängande, men har grym musik, häftiga animationer och varelser samt storbröstade tjejer som visar pattarna i nästan varje scen. Överdrivna feminister lär hata min uppskattning för Heavy Metal, men alla hatar mig redan, so I don't care!

 

Sluta vråla i mitt öra, Markus! Indys fjärde äventyr passar in i serien. Den har mystik, en häftig fiende i rysk form, vrålhäftiga strider och jaktscener och....Shia Lebouf kanske inte är positivt och frysscenen är....eh....tja. Men det är Indiana på jakt efter en mytomspunnen skatt, och det har jag betalat för att se. I love it!

 

Markus älskar Howard the Duck och det är hans guilty pleasure. Jag älskar Super Mario Brothers! Musiken, spänningen, skådespelarna och den riktigt udda miljön som konstigt nog attraherar mig gör att jag avgudar denna kultfilmen. SMB har fått stor uppskattning efter många år och det förtjänar den.