Ett lesbiskt rock n roll äventyr marknadsför sig denna film som, och den börjar i framtiden där en cyborg skickas tillbaka till nutiden efter att ha utrotat hela männskligheten. I dagens nutid (va fan skrev jag ens där...) får Peggy en idé om att hon och hennes 3 vänner,Riff, Scotty och Bandito, alla mobbade ska starta ett rockband som får namnet Dyke Hard. Dyke Hard blir stora jävligt snabbt med megahitten Payback. Men som vanligt får alla bara 5 minuter i rampljuset och snart är de föredettingar. Riff får nog och bestämmer sig för att gå solo och bandet blir glada då Riff var taggen i kudden då hon var elak och bossig. Utan hem då deras husvagn nyss brunit ner så stöter Peggy på en skytlt där det står att TV kommer ha en musiktävling där vinsten är ett skivkontrakt. Gruppen reser till stan men blir förföljda av en mystisk person. Denna person skjusar Riff till en storbyggnad som verkar vara himlariket för Riff, men hon vet inte att hon kommer bli ett redskap för ett ont företag som vill att hon ska döda Dyke hard och deras nya kompis Dawn, Riff går mer än gärna med på att mörda sina forna kollegor.

På vägen får gänget ett punkterat däck och bestämmer sig för att sova över i ett närliggande hus som visar sig vara hemsökt där de får ett möte med ett kåt spöke och dagen efteråt stormar snuten in och arristerar dem då de hittar ett lik i huset. Medans de arristeras hittar Bandito en guitarr som hon ger till Peggy. De hamnar i finkan där den lesbiska direktören  visar sig vara rena rama hitler så för att överleva i fängelset fixar tjejerna ett montage där de tuffar upp sig. Men turen är på deras sida då fängelsets nya fängelsevakt är en gamal vän till dem som ska försöka hjälpa dem ut så att de hinner till musiktävlingen.

Det enda man skulle kunna jämnföra Dyke Hard med är en Troma film, en svensk Troma film och dess svenska titel borde ha varit Titta Vi Flatar är nästan geniall på Gasen i Botten Tony Montana standard. Svengelskan är jävligt underhållande att lyssna på och passar med den dumma humorn, humorn är dumkul som sagt och är i stil med Tromas hit filmer, man ser verkligen vart inspirationen kommer ifrån och en liten fotnot är att regissören var med i Make up teamet till Troma rullen Poultrygeist (still waiting for that one Robin). De dubbade rösterna låter som män försöker imitera kvinnor medans andra låter som kvinnor som försöker söka till ett radio jobb. Mycket av filmen är rätt blandad, men som vanligt, jag tar hellre en svensk indie film  över vilken jävla SF film som helst.  Dyke Hard kan bli rätt utdragen, men dess humor funkar oftast, inte inte alltid, musiken är verkligen inte bra, förutom en låt som vart mer i några Troma filmer som jag aldrig hittat namnet på.  I det stora hela är Dyke Hard jävligt underhållande, trots sina många brister som endå tillför lite av charmen. Dyke Hard får 3/5 Guldkameror. Blinka och du kommer missa ett cameo av Tromas egna Lloyd Kaufman med en gaggball i munnen.