0

Hur Ofta Är Skräck Skrämmande?

Blir jag rädd för rysare? Vanligtvis inte. Själv trivs jag med mötet med det onaturliga, eller resan till en okänd värld. Men rädd brukar jag aldrig riktigt bli. Men det finns få undantag.
 
Candyman gjorde att jag blev lite nervös varje gång jag gick förbi en spegel. The Babadook gjorde mig rädd för vårt psyke och hur lätt det kan brytas ner. Dario Argentos rysare gjorde mig rädd för hur mentalt sjuk Dario själv måste vara för att uppfinna såna mord. Men han gick aldrig över gränsen, som många väldigt brutala filmer gör, som Vomit Dolls eller liknande. Dom filmerna kommer jag, med handen på hjärtat, aldrig att kunna se.
 
Med detta sagt så finns det tre olika sektioner inom skräck jag vill diskutera om.
 
Surrealismen hanterar vardagliga händelser med sånt som aldrig kan förklaras. I David Lynchs fall blandar han normala historier med faktorer som tillhör drömmar. Vi kan aldrig förstå Mystery Man från Lost Highway, eller vad som egentligen hände i Inland Empire. Allt är ett mysterium.
Främlingen i Dust Devil kommer dyka upp i en framtida recension.
 
Och mysterium tillhör en annan genre som passar in. Jag har precis sett Halloween III: Season of the Witch, och älskar hur ett mysterium håller sig levande. Samma i Jacobs Ladder och In The Mouth Of Madness. Man börjar själv, som tittare att tänka. Och får man tittaren att tänka så har man lyckats bra!
Silver Shamrock!
 
Splatter går in på huden (bokstavligen), då kroppsdelar kapas av som i Tokyo Gore Police. Eller att en häxsax-bärande galning klipper av fingrarna på ett sommarkollo som i The Burning. Sånna här chock-filmer brukar vanligtvis inte påverka mig. Att se stereotyper mördas är alltid kul, då det känns oskyldigt på något sätt. Zombie Flesh Eaters skrämmer mig inte, men passar ändå perfekt en stekande sommardag, efter en fin grillning.
Robin blir sugen på korv....
 
Min poäng är att rysare skall inte skrämma oss. Det är där för att attrahera oss och få vår vardagliga oro för krig och terror att få ett ansikte. Vare sig det är mänskligt eller ej...
 
Robin