Heather är 16 år och drömmer mardrömmar om sin vistelse i Silent Hill i förra filmen. Dock minns Heather ingenting efter händelserna. Hon vet bara att hon och pappan flyttat från stad till stad under en lång tid och Heather bytat namn många gånger. Hon och hennes pappa, som numera heter Harry Mason (Sean Bean från ettan), har just flyttat till ett nytt samhälle. När Heather får en mardröm i skolan så åker hon direkt hem, men hennes pappa är borta. Allt som finns är en inbjudan till Silent Hill. Hennes nya vänn/stalker Vincent åker med henne, men varför är han så besatt av henne? Och vad väntar i den dimmiga staden?

 

Filmen är väldigt ojämn. Ofta är den tråkig i sina effekter och ger ingen skrämsel. Men som tv-spelsbaserad film så är den trogen sitt material. Förutom att Vincent förvandlats från pervo-präst till ung stalker (spelad av John Snow) och att Douglas inte längre är faderfiguren från spelet, utan bara en cameo innan han dör. Men annars har vi den onda Claudia (jätteostigt skådespel) och miljöerna från spelet, ända in i tivolit och sinnesjukhuset där Claudias far håller låda.

 

Heather är en stark och cool karaktär, men med emotionella drag, precis som i spelet och filmen bjuder på sköna guilty pleasure vibbar. Trots att den är cringe-worthy så man får magknip. Och slutstriden blir Soul Calibur.

 

3 av 5 guldkameror. Dum, men inte helt taskig mot spelet. Som uppföljare och film håller den dock inte mycket.