Cyberpunk temat fortsätter med en dyster framtid, minnesraderande maskiner och Mick Jagger! Synd dock att resultatet blir en rad gäspningar efter varandra.

 

Alex Furlong är en racingförare nån gång under 90-talet, som krockar och bilen exploderar. Woops! Men Alex dör inte utan vaknar istället upp många år i framtiden. Några forskare har nämligen transporterat honom till framtiden så de kan använda hans kropp, radera hans minne och ge kroppen till en rik knösus. Alex flyr in i denna dystopiska framtid, jagad av jägaren Jagger, som spelar Victor.

Storyn är tunn. Som billigt toapapper som man nästan är rädd inte kommer hålla för dess riktiga syften, att hålla när man torkar röven. Men oftast kan man hoppas att filmen ändå levererar med intressanta koncept och skådespel. Då har ni valt fel film, tyvärr. Framtidsmiljöerna, bilarna och slut-sekvensen är snyggt gjorda, men filmen saknar energi. Trots många jaktscener och actionsekvenser med laserpistoler så känns den tam. Vad kan detta bero på?

Jag skyller på regissören. För Geoff Murphy är galant när det gäller smarta filmer. The Quiet Earth är lite seg, men har många intressanta idiologier om att vara ensam på planeten Jorden. Fast här tar han sig ann för mycket arbete och knådar fram en deg som inte håller och är enkel att glömma bort.

Synd dock, för Anthony Hopkins är en cool skådis och att se Mick Jagger som skurk är mysigt. Dock inte tillräckligt. slutet har däremot virtuell teknik och nån superdator om jag inte minns fel. Därför får filmen 2 av 5 guldkameror.