Första filmen är inte alls min kopp the, mest för jag dricker kaffe. Men när jag blev erbjuden att se 2an med två polare när vi hängde i Karlstad sa jag "varför inte?".

 

Ca 20 år efter första filmen. Den utomjordiska tekniken har gjort att jorden är bättre att bo på och allt verkar fine and dandy. Fast inte för f.d president Whitmore, då han förvanas om utomjordingarnas återkommande attacker i sina drömmar. Inte ens hans sexiga dotter, Patricia tror sin far.

 

På månen jobbar militären David på en militärbas som fungerar som människans hopp mot stjärnornas eventuella hot. Men David suger på sitt jobb, vilket gör att jag undrar hur fan han kan jobba kvar där. I alla fall. Utomjordingarna dyker upp och shit hits the fan! Snart invaderas även jorden och allt hopp är ute...eller?

 

Sekvenserna på månbasen är rätt coolt och trots att det är kul att se Bill Pullman och Jeff Goldblum tillbaka från förra filmen så känns allt plastigt så in i helvete. Filmen har lösa hängande trådar som bildar ett garnnystan av förvirring. Dialogen och skämten stinker apa och filmen är proppad med onödiga karakatärer. Hade filmen varit en restaurang så hade maten varit okej, men gett diarre efteråt. För filmens innehåll är löst och kladdigt. Too much information?

 

Men det för ljus i skiten! Maika Monroe som Patricia är kärlek på vita duken. Lägg till en machete-bärande afrikan samt explosivt häftiga strider så ser ni att filmen har sina stunder. Just det, Will Smith från första filmen hade en son. Han är med här. Och han är intrykt som en karamell i en kärrings käft.