Dags för....eh...Swe-Noir? Eller Stockholm-Noir. Skitsamma. Jag vill recensera filmen för böckerna är sjukt bra. Denna boken har jag dock ej läst, men filmen har jag sett.

 

Persbrant spelar proffs-hypnotisören Erik Maria Balk. Men skämta inte om Maria! För då lär han...inte göra någonting, vaddå, tror ni han är Dirty Harry? I alla fall. Han är en hypnotisör och han blir indragen i en utredning där snuten letar efter en mördare som mördat en hel familj. Den enda som överlever är en pojke, som blir katatonisk. Erik hypnotiserar ungen för att sakta vävas in i historien och mördaren. Men snart försvinner Eriks egna son av kidnapparen.

 

Jag minns typ ingenting av filmen och jag såg den i vintras. Jag minns att några scener var intressant filmade och att stämningen var rå och sömnig, precis som jag ville. Jag ville helt enkelt se en väldigt brutal deckare som får alla Beck-fantaster att skita ur ögonen. Det blir dock inte så imponerande. För filmen är mer ojämn än norska. Ibland fattar man, ibland inte. Och oftast är det rätt tamt.

 

Men visst är den rätt rå. Blodig, verklig och sjuk i sin mentalitet. Men eftersom det stora avslöjandet i mördaren är ologiskt då det saknas logiska bevis så får filmen 2 av 5 guldkameror.

 

Lättglömd.