Det är andra världskriget  och Operation Tea for Two är i ful lfart, operationen är ett flyganfall över tyska gränsen och på detta plan finns 3 brittiska piloter. Handlingen påbörjas direkt efter de blivit nerskjutna utav tyska krafter och störtar i Nazi ockuperade Paris. De fäller ut sina fallskärmar och en av dem landar i ett Zoo och den andra landar mitt i tyskarnas gap men lyckas fly med en målare. Den tredje piloten hamnar på ett koncert hus där dirigenten Stanislas Lefort övar inför en koncert. Under en repetetion så planterar flera spioner under teckmantel att utföra ett bomb attentat genom att dölja en bomb i dekerationen men repetitionen avbryts då nazisterna invarderar operan för att söka efter soldaten, men Stanislas hittar honom först.

"MacIntosh, why don't you get back to Canada!"

Nazisterna söker upp och ner efter piloterna men befolkningen är mindre än hjälpsamma när det kommer att hjälpa sina fiender. De som hjälper soldaterna, Lefort, en målare går för att möta den tredje piloten i ett turkiskt bad där de ska sjunga tridulutten Tea for two som signal. De båda civila möter den tredje piloten. Lefort tas till fånga medans målaren och piloten klär upp sig till Nazi soldater, hämtar den andre piloten och drar till Leforts koncert hus där den 3dje soldaten ska finnas men allt som finns där är en tillfångatagen Lefort som diregerar musik för Uber Generalen men vad ingen vet är att bomben i dekerationerna fortfarande är aktiv. Med en smart plan är gänget snart ute ur opera huset men vad som väntar är en flykt över gränsen i ett mycket episkt äventyr.

Okay låt oss få ut elefanten ur rummet innan vi börjar med personliga tankar, Den stora kalabaliken var mellan 1966-1998 den film i frankrike som tjärnat in mest kosing tills den tillslut besegrades utav Titanic och till sist manteln som den mest intjärnade franska filmen gick 2008 till Bienvenue chez les Ch'tis. Vi har här en bra Nazi komedi, de görs oftast bra och Le Funes han själv spenderade sina dagar i Nazi ockuperade Frankrike med att spela piano och även en first i våran quadtruppel Le Funes serie här på filmfett, en jävla massa engelska! Så vi har precis som i Allo Allo brittiska flygpiloter som flyr från nazisterna med hjälp av knäppa fransmän men i den stora kalabaliken pratar alla parter sitt egna språk. Det är jävligt udda att höra Le Funes prata engelska,  Varje pilot börjar resan med en egen historia där de alla har ett gemensamt mål men olika sätt att ta sig dit. Le Funes är fokuset i denna filmen, precis som han brukar men det är inte bara han som drar i snörerna, han är inte introducerad på direktne utan är den sista av våra huvudkaraktärer som introduceras och är en del av gänget i denna film, inte orsaken och lösningen på filmens handling som i låt säga Rabbi Jacob och Den girige. Finns det saker att klaga på? Ja visst, vi har en scen där alla karaktärer ska byta kläder genom att sno ifrån förbipasserande och det råkar vara så att alla förbipasserande har kläder i deras storlekar. En anning för lång men jävligt underhållande hela tiden ut, Den stora Kalabaliken får 3/5 Guldkameror, en bra krigsfilm med mycket humor där alla karaktärer har en roll att spela.