Michael Stone, ett stort namn inom kundservice åker till Ohio för att tala på en konferans och redan från planet är hans resa lustig, han möter massa människor som han motviligt samtalar med men de alla har samma röst. Han tar till slut in på ett rum på hotell där han börjar filosifera tyst för sig själv och ringer ett gammalt ex trots att han nu är (olyckligt) gift och har barn. Exet kommer till hotell baren men Michael råkar försäga sig så exet sticker då hon tror han endast är ute efter sex. Han börjar märka att alla han möter och pratar med har samma tråkiga röst tills då han hör en ung kvinna vid namn Lisas röst som faktiskt låter unik och han börjar umngås med henne och hennes vänninna. Umngänget leder till en dejt och Michael är för första gången på länge lycklig och kär men hur länge kommer det att hålla? Kommer hans konferans gå bra? Kommer hans fru få reda på att han varit otrogen? Kommer jag kunna locka någon att se denna jäkligt bra film efter en sådan kort beskrivning?

Jag är inget större fan av Charlie Kaufman, men denna, DENNA var fan en bra film! Den var bisarrare än att se Robin i en porrfilm, emotionellare än mitt ex under lingonvecka och mer instabil än mitt sinne efter Roberto Benginis Pinocchio. Redan från första scenen vet vi vad det kommer vara för typ av film då den bjuder på en lång utdragen scen fylld med små roliga skämt, det är inga stora HAHAHA skämt utan mer små fnitter framkallande skratt, som återkommer genom nästan hela filmen. Det är kul att höra Michael prata med kvinnor om sex och privata grejor och sedan höra en mans röst komma ur kvinnornas munnar, typ som en mer seriös version av South Park. Tom Noonan som gör rösten åt alla andra i filmen har en perfekt ”tråkig” röst som man inte kan jämnföra med någon annan, den passar perfekt in för att visa hur alla är densamma. Lisa är en småtråkig karaktär men hon är endast där för att få Michaels historia att röra sig framåt. Kan hela filmen vara en homage till Alzhaimers? Michael börjar få svårt att känna igen folk, han börjar bli nojjig och tappar grepp om verkligheten och har svårt att prata med nya människor, och Lisa är den enda han faktiskt verkar gilla....ett tag. Filmen bryter även den 4de väggen på ett klyftigt sett då Michael tar av sig sin dock mun under en drömsekvens för att visa att han inte är männsklig utan kontrolleras av andra krafter och Anomalisa har också en sexscen med dockor fast den är inte lika överdriven som den i Team America, som tur är. Gillar du ”konst filmer” och stop motion, samt vill ha en film där ackward conversations är lika vanliga som Ratata i ett pokemon spel är Anomalisa precis för dig. Det är den bästa Stop- Motion filmen sedan The Pirates år 2012 och ser ut som att hålla den titeln ett tag då vi redan i år fått...ugh, Hell and Back, en film som är mer Family Guy än Wallace And Gromit, nej ush, se Anomalisa istället, den är inte alls lika högljud och bjuder faktiskt på skratt men även tårar (om du är en tjej och inte en karl som jag, ugh bilar och sport!). Anomalisa får 4.5/5 Guldkameror.