The Phantom Menece är den bästa filmen någonsin i hela Star Wars serien. Nu när jag erkänt detta vill jag passa på att säga att mitt efternamn är Adolf Hitler, jag äter spädbarn till frukost, kastar ägg på bussar och älskar att skratta åt när folk sitter i rullstolar, oförmögna att kunna gå! Äkta humor!

Planeten Naboo omringas av stridskepp, redo att anfalla. Jedi Riddarna Qui-Gonn Jin och hans unga medhjälpare Obi-Wan Kenobi får i uppdrag att försöka medla fred med stridsflottan. Men de vandrar in i en fälla och tvingas fly mot Naboo. Här träffar de på Jar-Jar Binks, en jobbig jävel. De lyckas även rädda Queen Amidila från attentaten och flyr planeten, för att vidare planera hur de ska rädda Naboo. De tvingas landa på sandplaneten Tatooine där de snart träffar en ung Anakin Skywalker. Samtidigt försöker den galaktiska republiken stoppa anfallet av Naboo.

I ärligthetens namn fattar jag vad man ville göra. En politiskt laddad film i rymdvärlden, med mycket lore och lite Dune-liknande referenser. Synd bara att filmen är så jävla plastig och tråkig! Mycket snack, för lite energi, effekter som ser glansiga ut som smörpapper och dialog som är lika hemskt som en lös handskakning med en pensionär. Anakins story är ganska intressant, men inte tillräckligt för att lyfta filmen. Och i ärligthetens namn så är Jar Jar inte så jobbig som han verkar. Visst, han är störande men inte världens jobbigaste rollfigur.

Det bästa vi fått från Phantom Menence är slutfighten, samt roliga youtube-skämt och klipp från filmen som referencer. 2 av 5 guldkameror.

 

Imorgon ska vi se hur Attack of the Clones är.