Halloween närmar sig och skräckfilmsteman kommer snart upp här på bloggen. Men när det gäller skrämmande tv-spel tänkte jag ta upp en gammal klassiker.

Lara Croft är en legendarisk äventyrare. En kombination mellan Indiana Jones och James Bond som undersöker stora skatter i världens mystiska hörn. En mystisk kvinna anställer Lara till att hitta en gammal artifakt. Men under spelets gång undrar Lara vilka mål kvinnan ifråga har.

 

Vi är alla glada över att Lara Croft, som skulle vara en tillfällig karaktär, blev spelets äkta huvudperson. För sin tid var hon, och är fortfarande en av spelvärldens mest unika karaktärer. Smart, flexibel, snabb, snygg (för sin tid var hon vrålsnygg med spetsiga kurvor) och livsfarlig.

Men vad har åldrats bra och mindre bra? Musiken och de enastående miljöerna ger mig fortfarande hjärtklappning bara jag tänker på det. Gömda tempel, djupa dykningar ner i haj-fyllda vattenterritorium. Och en av spelvärldens mest kända möten med en T-Rex. Tomb Raider är enastående!

Mindre bra är kontrollerna. Att styra Lara är som att styra en tankbil med fötterna. Ett felaktigt hopp och du är död. Och dör kommer du göra många gånger om då spelet i princip är ospelbart. Jag har enbart klarat av Legends och Tomb Raider rebooten. Trots detta är Tomb Raider 1 ett legendariskt spel. En av de viktigaste spelen från 90-talet. Det lyckas fortfarande med sitt jobb, att ge en svettig utmaning för dess spelare.