0

Filmfett TOP 100 listan. 39-30

39. Maria (Metropolis)
En av de bästa sci-fi filmer för att inte nämna en av de viktigaste filmerna I historien. Maria är nästan en lika intressant. Hennes skapare Dr. Rotwang skapade en kuslig jävla robot som senare ändrar form till stadens vackraste kvinna och skapar sedan mer kaos än en tsunami…..hon orsakar också en stor tsunami som skulle kunna förstöra hela arbetsklassens domän. Maria är inte bara en av filmhistoriens ondaste artifictionella intelligenser, utan också en av de karaktärer som försökt döda flest människor, även om hon inte lyckas för att film behöver ett lyckligt slut.
 
 
 
38. Frank Booth (Blue Velvet)
En man av sanna ord, “daddy wants to fuck” å vem vill inte de? En galning med fler udda fetishar än Robin men till skillnad är han både grym och oförutsägbar och sadomasochist. Frank spelas av Dennis Hooper och han ser ut som att verkligen ut att älska sin rollfigur då de båda verkar vara lika fucked up. Frank spelar ett grymt spel i en rätt grym film som Robin gillar mycket mer än mig, men Frank Booth är den bästa delen och scenen då han får en sångare att sjunga en lugn fin sång medans han själv praktiskt taget våldtar en brud.
"I'll fuck everything that moves!"
 
 
 
37. King Kong
Världens 8nde underverk är en stor apa med mekaniska rörelser och ett dumt leende, men King Kong är en klassisk figur och rätt så! Förutom de teknska under som krävdes för att skapa en varelse som inte bara var komplex att få liv i, utan också hade en komplex personlighet, Denna lilla docka visar mer ansitks uttryck, fler känslor och får en att bry sig om den mer än majoriteten av dagens nya unga skådisar, just det, en livlös docka är bättre än många av skådisarna idag… + att fighten mot T-rexen är en av de bästa film scener någonsin. Peter Jackson överdrev nog lite med dramat men värst med den filmen var alla tråkiga karaktärer som vi var fast med innan Kong ens hördes.
"oh oh AA! AAAAHH!"
 
 
 
36. Monsieur Hulot
Monsieur Hulot är för Jaques Tati vad The Tramp är för Chaplin, hans mest kända och älskade karaktär som inte bara är fantastiskt rolig i sin egna rätt, utan inspirerade även till Mr. Bean och liknelserna ser man klart och tydligt, ett mans barn som egentligen inte menar något ont men kan endå vara ett rövhål om han vill. Känslosam i Mon Onkel och mest minnesvärd i Semestersabotören, Tatis bästa film (Måste fan se om den snart)
".........."
 
 
 
35. Dr. Lizardo (Buckaroo Banzai)
När en hederlig forskare åker till den 8nde dimensionen tas hans psyke över av en galen invånare av dimensionen och han vill starta krig med en annan ras…… och hans stil och dialog får en nästan att hejja på fel sida. John Lithgow är verkligen i top form som ett ufo som bryter på italienska och gör ingenting annat än att skrika krigs slang, kränker sina undersåtar och mixrar med knappar och maniker. Lizardo är bara helt enkelt awesome.
 "Laugh-a while you can, monkey-boy."
 
 
 

34. Conal Cochran (Halloween 3)

Kungen av Overkill, Conals onda plan är att mörda miljoner barn med Halloween masker på Halloween för att hedra de keltiska traditionerna. Conal framstår först som en mycket trevlig gammal man som gillar när barn kommer till hans fabrik men bakom stängda dörrar förvandlas han till en av de brutalaste massmördarna på film. Ja hans val av henchmen är rätt dåligt, cyborgs som ser ut som vilken svensson som helst men Cochrans list och användning av en av de mest underhållande irriterande låtar någonsin och den upphypade överraskningen är några smarta drag och bäst av allt, ingen lyckas stoppa honom, även om han besegras.

 "Mr. Kupfer was right, you know. I do love a good joke, and this is the best ever, a joke on the children"
 
 
 
33. Herbert West (Re-Animator)
En ung man som är besatt av sitt arbete och bryr sig inte om vem eller vad som står i vägen, Herbert West lär sig aldrig att hans ”mirakel” salva borde förgöras, men efter 3 filmer, flera serietidningar (Inklusive 1 där han slåss mot Ash Williams från Army of Darkness) har West fortfarande god tro om att döden bara kommer vara ett farthinder i framtiden. Det som gör West så bra är hans komiskt överdrivna besatthet och alla han kommer i kontakt med påverkas negativt, även de som bryr sig om honom, men fuck them, bara salvan funkar så kommer allt bli bra. Jeffery Combs är fantastisk både som röstskådis och vanlig skådis och Herbert West är en av de anledningarna.
 
 
 
32. Lars Thorwald (Rear Window)
Hur läskig kan en gubbe som knappast gör någonting vara? Rear Windows Lars Thorwald har ett lik eller 2 I sin garderob och är jävligt bra på att dölja det, och han hade kommit undan med det såvida inte James Stewarts ”Jeff” hade varit så nyfiken. Scenen då Lars konfronterar Jeff i mörkret är fan läskigt, seriöst, Raymond Burr ser gigantisk ut men Jeff utsmartar honom genom att göra honom blind med kamera flashes, men ren styrka övertar smarthet denna gång och Jeff blir slängd till marken, det är kul när mannen man misstänkte för brott inte bara är ansvarig för de brott, utan mycket jävla värre än man först trott. Lars Thorwald, en gubbe man absolut inte vill möta i en mörkgränd eller på en rätt hög våning.
"Your friend, the girl, could have turned me in. Why didn't she?"
 
 
31. Sgt. Hartman (Full Metal Jacket)
Hur bra är Sgt Hartman? Full Metal Jacket är som bäst under träningslägret då Hartman inte gör annat än att tortera stackars Pyle, sedan när gänget far till Vietnam och kriget blir filmen lite sämre. R Lee Ermey improviserade de flesta av hans fantastiska dialoger vilket gör hans karaktär mycket mer badass än de tidigare på listan då R Lee Ermey egentligen bara skulle vara coach till skådisen de först hyrt in men efter att visat för Kubrick, som var en riktig jävla petig och svårflörtad regissör, tyckte han var så bra så han fick rollen istället. Kubrick gjorde där med ett av de bästa besluten han någonsin gjort under sin långa (men tunna) karriär.
"From now on you will speak only when spoken to, and the first and last words out of your filthy sewers will be "Sir". Do you maggots understand that?"
 
 
 
30. Talos (Jason and the Argonauts)
Året var 2003, jag var 13 år typ och jag sitter och glor på en nerladdad skiva av Jason and the Argonauts. Hera har nyss varnat Jason om Talos, ”vem?” undrar jag, sedan går Jason och Hercules in i en skattkammare och hör metal ljud och springer ut. Statyn som står ovanpå skattkamaren börjar leva och detta var just då det coolaste jag någonsin sett. Småläskig, brutal, och absolut felfritt animerad, Talos marscherade ner från sin tron och rätt in i allas hjärtan. Många anser att skelett fighten (som också är jävligt episk) är filmens bästa scen, men för mig tar Talos scener alla dagar vilken vecka som helst.
"..............................................."
 
Markus