Ann är en äldre, elegant dam som bor ensam i sin lägenhet. Faktum är att hon inte verkar ha många vänner. Här sitter hon och stoppar upp vackra fjärilar. Ann skaffar en vänn i form av barnet Alice. Men Alice har som motiv att låna pengar av Ann hela tiden och påstår att hennes föräldrar inte är vänliga till henne. Stor fet lögn från ett bortskämt barn. Men som vi tittare snart får se så är Ann själv väldigt instabil. Ett bevis är att ingen får gå in i rummet där hennes fjärilssamling finns. 

När jag först köpte Butterfly Room var det med ett vagt intresse för titeln samt att Ray Wise (Leland Palmer från Twin Peaks) medverkade. Vi får inte glömma Heather Langenkamp från Nightmare on Elm Street är med i assemblen. Men djupt ner i hjärtat trodde jag detta skulle bli en skitfilm.

Döm min förvåning över hur atmosfärisk hela rullen är. Barbara Steele är helt enastående som damen Ann. Hon blir en lagom fin, men ändå hjärtlig dam som med ett lugnt och tålmodigt beteende är lätt att tycka om....till en början. För bakom hennes fina kläder och hennes smink finns en dam med mörka motiv. En dam som är väldigt våldsam och farlig. Ja, Barbera Steel förtjänar faktiskt pris för hennes rolltolkning!

Jag brukar säga att en skräckfilm behöver ha en väldigt bra atmosfär för att fungera, men om storyn är svag så räcker det inte. Vi vet redan vad hon döljer i sitt fjärilsrum. Och mystiken blir liksom inte riktigt där. Och vem var idioten som ville jämföra denna filmen med Expandibles? Vad i helvete har dom två filmerna gemensamt?!